Hömånaden är här och gräset växer med en farlig fart ute på ängarna! Ibland vill man ta en genväg över ängen på väg till affären… Men kära nån vart tog Daniel vägen?? Tur han är kopplad, annars hade jag nog fått ringa räddningstjänsten! -”Vi kanske kan ta landsvägen hem?” tycker jycken och matte lyder… Sädesärlorna är alltid med oss när vi går på promenad, antingen skuttar de framför oss på vägen eller så flyger de en liten bit och sätter sig för att vänta in oss! Mysigare sällskap kan man inte önska sig! Sädesfälten vajar rytmiskt i vinden… Men vad är det bonden odlar här? Jo det ska jag tala…

Döm om min förvåning när det såg ut såhär på vår promenadväg! Visst förstod jag att det inte var snö som fallit, men det var bra likt! I en liten vattenpöl såg det ut som om det låg snö på en isfläck Här kämpar sig grönskan igenom… Kvarstår frågan: var kommer detta ifrån? Det måste ju vara någon buske vars blommor förvandlats till små ”bomullstussar” när de lättat från träden/buskarna och flugit sin kos Någon som har en teori? Jag gör en liten återblick till vårt besök i Dössberget för där stod många gamla fina byggnader, ett litet mini-Skansen! Här tittar jag in i en parstuga från Orrholen år 1700…