Jag passar på att skriva ner några rader när jag mår som skapligast, en timme efter medicinintag, överväldigad av alla er omsorger och omtankar. När man har riktigt ont ett bra tag så krymper världen. Det enda som gäller är att försöka hålla sig så smärtfri som det är möjligt. Alla vanliga dagliga rutiner kommer på skam, nyhetsflödet flödar på utan mig, vännernas bloggar lever sina liv utan mina kommentarer och min allra bästa fyrfota vän är alldeles förtvivlad i sin iver att försöka trösta och göra allt bra igen. Hon lägger sig med framtassarna på mitt bröst, för att vara nära nära… Det som hänt sedan förra inlägget är…

…är det det andra! På söndag morgon kändes min rygg som om någon dansat breakdance på den, öm, stel, värkande, ända upp från bröstryggen ner till slutryggen. Jag försökte stretcha och tänja ryggmusklerna för att bli av med smärtan, utan större resultat. Dagen gick och när jag skulle lägga mig, då var det helt kört. Smärtan i ryggen var nu koncentrerad till högersidan i midjehöjd och strålande ner mot ljumsken. När jag lade mig ner blev smärtan mycket värre så jag låg och tvinnade mest hela natten. Tog ett par Alvedon och senare en Citodon som jag hittade i min medicinlåda. När man varken kan ligga ner eller sova, vad…