När vi var i stora staden förra veckan så hittade jag mitt älsklingsbröd! Det fattar ni ju, Pörtebröd, vad kan bättre passa en finnkäring i pörtet??? Det är segt, det är syrligt, det är hårt, det är nyttigt, och ack så gott! Att bara äta en liten bit om dagen är inte att tänka på, nej, jag slukar en halva och sen pruttar jag ett dygn… En gång gjorde jag misstaget att kombinera detta goda bröd med (fj)ärtsoppa, om ni bara visste, då mullrade det värre i min kista än på himlen en ovädersdag! När jag nu ändå snackar skit så kan jag ju tala om att så här går…

Det var då det jävligaste! Igår när det var uppstigning okristligt tidigt för en finnkäring och avfärd före halv sju mot veterinären i Djurås så föll flingor stora som Lovikkavantar utanför dörren! Sikten var noll och det hade lagt sig flera centimeter blötsnö på vägen. Bara att ta det ytterst lugnt… Jag förundrades över det faktum att det aldrig ljusnade! Vadå vintertid, är det inte för att få ljusare mornar? Fram kom vi, men resan på knappt 10 mil tog över två timmar :help: När vi sett Blinka få en lugnande spruta och lämnat henne på kliniken åkte vi vidare för att inta frukost i Borlänge. Bah, Kupolen öppnade inte…