Jag kan inte låta bli att fortsätta vurma för alla fåglar när nu vädret är som det är…Många får tydligen sätta livet till när det kommer bakslag på våren… Gässen kurar ihop sig på åkern och ligger totalt orörliga fast vi passerar, ingen sträcker på halsen och kikar upp, de är nog i det närmaste bedövade av blåsten och snöfallet och har gått in i en dvalliknande tillvaro… Precis dagarna innan vintern kom tillbaka såg grannen med hökögon tofsvipor långt ute på åkern! Zoomade så mycket det gick, men det är inte lätt att se att det finns en tofs på den vipan! Då var det mycket lättare att se…

Innan jag börjar min svada så vill jag svara på frågan angående namnet på min blogg, Paulas Pörte, det var några som undrade vad det betydde. I det här inlägget i bloggen från 2012 ger jag en förklaring till det! Och nu till saken… Titta hur rödgråten och eländig jag ser ut, och har så gjort hela långa vintern! Så fort jag går ut och det blåser det allra minsta flödar det över i mina tårkanaler och tårarna forsar! Fenomenet är absolut inte nytt, varje gång jag besökt optiker har jag påtalat mitt problem och fått ännu en sorts nya ögondroppar att testa. Ja som du förstår så har inget…

Grågåsen har blivit årets favorit, en trevlig bekantskap Parbildningen verkar vara klar för de flesta fåglar, en vaktar, en vilar Däremot verkar det finnas betydligt fler hanar än honor bland änderna, de flesta honor har minst två uppvaktande kavaljerer. Följ ditt hjärta lilla andflicka! En endaste svan ute på isen, och enbent verkar den vara! Puh, vilken tur, han har två ben! Varför säger jag han? Kanske är det en hon? Minns inte att jag tidigare sett ensamma svanar, antingen är de i flock eller parvis, och de är ju trogna varandra hela livet. Jag hoppas att denna svan finner sig en käresta och kan bilda familj! Rådjuren kommer gärna…