Det sägs att ögonen är själens spegel, men hur jag mår inombords syns bäst på mina naglar… Jag är med andra ord rätt låg för tillfället. Efter min skilsmässa för sju år sedan såg naglarna ut så här, skillnaden är att nu har inget dramatiskt hänt. Till en del kan jag skylla på rådande pandemi och vad den försätter oss alla i för onaturlig situation. Men egentligen går det ingen nöd på mig, jag trivs i mitt eget och djurens sällskap, jag har massor att pyssla med bara jag kommer till skott. Men, jag är mycket tröttare än normalt, tappar hår och är torr i huden, det är en delorsak…

Det har gått två veckor med Daniels medicinering av örondroppar, öronskölj och hjärtmedicin. Idag var det dags att låta veterinären bedöma läget. Jag har märkt en klar skillnad på Daniels öronstatus. Han har inte ruskat på huvudet eller krafsat i öronen alls senaste veckan. Han tycker inte direkt att det är kul att få droppar, men jag ger honom hjärtmedicinen instoppad i en god köttbulle eller korvbit som belöning och då låter han mig hållas. Det konstaterade veterinären också, öronen såg mycket bättre ut, men eftersom hörselgångarna är trånga får jag hålla efter med öronskölj någon gång i veckan, så att inte problemen återkommer. Harkel och hostningar har jag inte…

Det är mycket öppet vatten nu, även om nätterna är rejält kalla. Jag matar änderna med de sista fågelfröna eftersom småfåglarna verkar ointresserade av att besöka fågelmataren längre. För ett par veckor sedan var det slagsmål i andflocken, de nafsade varandra i stjärten och flög tjattrande upp i luften i en vild dans. Nu har romanser uppstått, alla änder simmar par i par i bästa harmoni Här tror jag kavaljeren dyker efter mat att bjuda fästmön på… Vilket stiligt par! Kniporna gäckade mig länge, varje gång jag skulle knäppa ett kort så dök en av fåglarna under vattenytan! Men trägen vann, som så ofta! Det här fotot är taget för…

Tänk, det är samma visa varje år vid den här tiden.. Glädje över ljusets återkomst! Det här var lite lustigt, jag fotade skuggan av trädet ..och ser sedan i bloggen att jag fotat på samma ställe för exakt 8 år sedan ! Är man förutsägbar eller… Trots det fina vädret önskar jag bara att det ska börja torka upp nån gång… ..men ännu återstår ett digert jobb för solens strålar, så här ser det ut på trappan upp till Folkets Hus och vägarna är leriga och sandiga.. När vi kommer hem är det köbildning vid dörren! Daniel är snällast och väljer att vänta.. Det beror på att han nog anar…