Jag tycker tiden har gått långsamt, men nu är det i alla fall en månad sedan Blinka skadade sitt korsband i benet. Jag har varit mer orolig än vad jag vill erkänna, ett tag trodde jag nog att vår tid tillsammans skulle ta slut. Men trots att Blinka varit trött, haft ont mellan varven, så har hon hela tiden ätit bra, och varit med i allt som händer. Inte någon gång har jag känt att hon gett upp eller haft så ont att vi inte kunnat hantera det. Efter att i veckor harvat runt i långsam takt runt huset eller i bästa fall kvarteret så var vi rätt less på…

Hur ofta har inte jag suckat -Jag känner mig som 100! Om man gör det när man är 65 så kan man ju undra hur hon som fyllde 117 härom dagen känner sig? Förmodligen inte en dag äldre än….70?? Kane Tanaka är världens äldsta människa, och jag räknar efter, tänk om man lever 52 år till?? Skulle jag vilja det??? Vill du bli riktigt gammal? De flesta svarar väl precis som jag att det beror på….Har man hälsan kvar och intellektet och kan följa med vad som händer omkring en så varför inte… Men för tillfället är jag väldigt benägen att säga Neeeeeej, jag är ju redan nu så himla…

Igår kväll trodde jag taket skulle lyfta, så hårt tog vinden i, men jag lyckades somna ovaggad ändå, även om timmen blev sen. Vid första försöket till morgonpink för Blinka så tvärvägrade hon, det blåste rejält och dessutom duggregnade det, tvärstopp redan vid husgaveln. När morgonbestyren var avklarade tittade plötsligt solen fram! Då fick jag bråttom, nu ska vi ut en vända innan skidåkningen börjar! Titta vilken knallblå himmel nere vid sjön! Istäcket på sjön är puts väck De varma graderna till trots blev det jacka på för Blinka som inte håller värmen när hon mest sitter i vagnen Vattnet krusar sig i blåsten Världens sötaste fladderöron Hemma i brevlådan…

Jag är dålig på att titta bakåt, planera framåt, jag bara ångar på utan så mycket eftertanke… Jag känner många som varje år skriver långa listor med saker de önskar satsa på under det nya året, man måste ha mål framför ögonen så livet känns meningsfullt. Den här illustrationen tycker jag räcker alldeles utmärkt för min egen del! Livet behöver inte vara mer komplicerat än så, speciellt inte när man blivit äldre och orken för att uträtta stordåd inte längre finns där…om den nu någonsin fanns.. Just nu har jag ju svårt att fokusera på så mycket annat än hur min lilla vovve mår…och idag kom ett rejält bakslag då…