Det är mycket jag hunnit med den här veckan… I torsdags morse var det dags för årliga gökottan! Tidigare år har jag avstått eftersom just ottan inte är någon favorittid på dagen, men, nu tog jag mitt förnuft till fånga och tänkte att jag också vill vara med och se göken… Vilken gök? Haha, nej vi såg ingen gök…men vi hörde göken Som synes så hade snögubben vågat sig fram då det nästan rådde frostvarning när vi tassade omkring på tipspromenaden runt hembygdsgården, 5 grader och regnet hängde där ovanför trädtopparna och bara bidade sin tid, ändå var vi ca 15 tappra som deltog Lämpligt nog handlade frågorna om…just det…göken!…

Minnesgoda läsare kanske kommer ihåg att ett par tjejer i byn startade ”Kom-i-form”-promenader i området. Två gånger i veckan traskar man i naturens sköte, till utsiktsplatser eller längs vandringsleder. Av olika anledningar har jag inte deltagit, kanske också varit lite orolig att inte orka hänga med i de andras tempo, men nu blev jag så himla sugen att följa med och bestiga Kullerberget! Jag pratade med några som brukar vara med som peppade och lovade skjuts till startplatsen. Så igår bar det iväg… Tre kilometer är ju ”no worries”, men när det går stadigt uppför hela tiden blir det en annan femma… På ett föredömligt sätt räknas alla deltagare in,…

Jag börjar med att berätta att veterinären ringde mig i förrgår och berättade om resultaten på undersökning och blodprover. Gällande halsen/strupen kunde man inte se något på röntgen, men det kan vara luftstrupen som ibland på äldre hundar ”kollapsar” dvs. den viker sig och blir då trängre. Finns inte så mycket att göra åt saken. Blodprovet visade tyvärr ett förhöjt levervärde. Orsaken är förstås okänd utan vidare utredning, det kan röra sig om en inflammation men det kan också finnas en tumör. Vi kom överens om att börja behandla henne med en kur kortisontabletter, börja med en högre dos och sedan fasa ut den under en tvåveckorsperiod. Kortisonet kan hjälpa…