Ibland, men bara ibland, har jag ögonen med mig… I svampskogen är det ganska självklart, då är man helt fokuserad på att hitta skogens olika läckerheter… Men, när man bara traskar på, kanske på väg till byn, kanske på väg hem, kanske bara strosar runt på gården, och plötsligt faller blicken.. på något småkrulligt på marken…en sån söt liten larv! Inte grön som den jag nämnde i ett tidigare inlägg, men väl vackert brunsvart. Ska den blivande fjärilen ligga där hopkrupen hela vintern, det går ju inte! Där kan han ju inte överleva! Men jag vet ju inte hur jag ska kunna hjälpa så jag hoppas det löser sig ändå..…

Nu har det regnat till och från i flera veckor! Inte en dag utan en dos med vatten från ovan, förmodligen bra att det fylls på i grundvattnet. Jag gick ner till Älgsjön härom dagen. Därifrån är det avrinning till en bäck som i sommar mest varit helt torrlagd. Men nu spritter och skvätter vattnet runt stenar och stubbar och bildar roliga sugande vattenvirvlar Så mycket annan underhållning behöver man inte, att lyssna och titta på vattenrörelser är både avkopplande och meditativt.. Där på den stenen kunde väl Näcken sitta o gnida på sin fiol? Med lite fantasi så… Det är otroliga krafter i vatten som rör sig, i en…