Finns det någon som läser detta som kan tipsa mig om hur man får en envis gammal rottweiler att äta sin medicin??? Fyra runda tabletter ska hon ta per dag. Gissa om vi kämpar….. Hon brukar vara glupsk, så vi trodde i vår enfald att det bara var att gömma tabletterna i en köttbulle Tssss, hon tuggar och tuggar, sväljer, o spottar ut tabletterna ur mungipan… Provade med en bit falukorv… Hon la den på golvet, tuggade runt kanterna, fint och prydligt, tills bara tabletten återstod…. Alltså återstår tvång, gapa, tryck ner tabletterna i halsen, håll munnen stängd tills hon sväljer! Ja just det, tills hon sväljer….men hon sväljer inte.…

Nu har dottern lagt ut sina valpisfoton till allmän beskådan, lösenord krävs ej! Klicka här! I övrigt kan jag konstatera att den sista sommardagen enligt almanackan har bjudit på strålande sol från en knallblå himmel! En del av våra svalor har skaffat sig en andra kull med ungar! Måste bero på den varma fina sommaren, det kvittrar dygnet runt och när jag går upp på vinden hör jag dem ännu tydligare genom väggen där dom bor! Läste idag att svalorna ska flytta söderut i september, dom övervintrar ända borta i Sydafrika och flyger både nattetid och dagtid. Till våren kommer dom tillbaks till samma häckningsplatser, dom är såå välkomna! Om…

Natten var inte så skoj. Larissa hade nog ont och låg och gnydde. Inte gick hon ut för att kvällspinka heller. På morgonen såg vi att blodet trängt igenom bandaget…bara en sak att göra! Hasse fick en idé om att ringa veterinär i Malung istället, och det visade sig att denne skulle vara i Vansbro på eftermiddagen! Jippii, bara 5,5 mil! Larissa är inte glad! Såhär såg bandaget ut… En sömnspruta var det första Larissa fick, men som vanligt vägrar hon ge sig! Det krävdes också två smärtlindringssprutor i tassen. Såret var stort och ”gammalt” så veterinären var tvungen att först skrapa o greja till såret så att det blev…

Det här var ingen upplyftande dag! Allt började så bra, sovmorgon o myspys… Skulle gå för att hämta posten, lådan finns ca 100 meter bort och jag går längs en liten stig. Efter mig trampar båda jyckarna på. På väg tillbaka lägger sig plötsligt Larissa ner och börjar slicka sin baktass. Tittar lite slarvigt på henne, säger ”akta” för då förstår hon att hon är i vägen, men hon ligger kvar. Böjer mig ner o försöker titta lite noggrannare vad hon håller på med, och ser ett stoort öppet sår på ovansidan av tassen! Och blöder gör det, när hon börjar gå lämnar hon blodspår efter sig… Gubben o jag…