Bloggen

  • Bloggen

    En vemodig vecka…

    Imorgon är det en vecka sedan Daniel fick somna in. Tiden har gått både snabbt och långsamt, dagarna känns evighetslånga, ändå tickar tiden på. Som vanligt är det lättast att se hur jag mår genom att titta på mina händer… Jag har lovat mig själv att komma ut i friska luften varje dag oavsett hur motigt det än är, hur ska jag som alltid har ett snöre i handen i vars ände det går en hund vänja mig vid att gå allena? Första ensamma promenaden gick ner till änderna, jag vill gärna ha ett mål och inte bara irra runt i kvarteret. Änderna var tacksamma över havregryn o annat smått…

  • Bloggen

    Försöker förtränga verkligheten

    Idag har det snöat ymnigt hela långa dagen… Jo tack, visst hade jag koll och visste att det var på gång, men inte blir man gladare för det… Varje promenad med en ovillig hund är en utmaning, inte bara att försöka fånga in en ovillig Daniel i ett halsband men också för att varje kort promenad är ett träningspass på moddiga trottoarer som gud glömde… Jodå, jag förstår att det är viktigare att hålla bilvägarna farbara, men oj så moddigt det har blivit, man ser inte ens var trottoaren börjar eller slutar… Nu behöver jag bevis på att vi går mot ljusare tider, och i min kamera hade jag faktiskt…

  • Bloggen

    Färgsprakande fredag!

    Lillasyster vill att vi delar med oss av färgsprakande bilder på fredagar. Jag har mest bara vita vidder här hos mig men jag fick ju ett så vackert och färgsprakande paket i veckan av en bloggkompis! Vad som döljer sig under presentpappret får du se på söndag….. Eftersom vintern håller oss i ett hårt grepp med rejäla minusgrader så visar jag en repris på härliga färgglada mössor från Dalarna som visades på Dalarnas Museum Fem-en-fredag hoppar jag över denna vecka. Jag kunde inte för mitt liv komma på vad jag gjort under en totalt händelselös vanlig pensionärsvecka så veckans frågor passade mig inte alls. Återkommer nästa fredag till Elisas fredagsfrågor!…