Bloggen
-
En tidig aha-upplevelse
Först vill jag lugna alla som…. ..var oroliga över var vovvarna ska pinka när björken är fälld. Det går utmärkt att pinka bredvid stubben eller rentav på stubben hälsar Daniel! Jo, förra veckan hade jag ju ett tidigt läkarbesök som jag gruvade mig inför… Det blev faktiskt en njutningsfull morgonpromenad till farbror doktorn i arla morgonstund Jag hade med facit i hand kunnat gå en kvart tidigare så hade jag haft än mer tid att stanna och njuta av vyerna.. men nog hann jag se mig omkring samtidigt som jag med ett getöga kastade en blick på mobilklockan Nu är jag redan på hemväg, lättad att undersökningen är över och…
-
Var ska jyckarna nu pinka revir?
Tack för all fin respons jag fick i förra inlägget om Daniels dövhet. Det är många som upplevt samma problematik med hundens åldrande och krämpor och det är bra att vi kan dela erfarenheter och tips. Återkommer säkert i ämnet … Imorse när jag satt i godan ro och hällde i mig morgonkaffet lät det plötsligt som motorsågar utanför mitt hus.. Men titta, här händer det grejer Högtlyftande planer En utbildad arborist i arbete hoppas jag Han verkar veta vad han sysslar med Så händigt! Här åker alla grenar och kvistar rakt in i flismaskinen! Så var uppdraget utfört, en gammal rutten björk har huggits ner och forslats bort. Och…
-
Eftertänksamma dagar
Du som läser min blogg minns kanske att jag till och från har uttryckt oro för min lilla livskamrat Daniel som har varit ur form på olika sätt senaste tiden. Bara helt nyligen försökte vi få ett svar på varför Daniel har tappat så mycket päls så han snart kan kallas nakenhund. Tur var väl att han inte hade sjukdomen man misstänkte, men något annat svar har heller inte stått att finna. När november månad började fick vi väldigt ruggigt väder här i Falun, regn och blåst varenda dag gjorde att Daniel gick i viloläge, han ville absolut inte gå ut mer än till andra sidan gatan för att göra…
-
Stick 1 -stick 2 -stick 3 …
Detta jäkla mörker, det blir aldrig riktigt dagsljus! Nu har de sista fågelsträcken dragit sin kos, försökte fånga dem med kameran men attans vad snabba de var! Igår på mörkerpromenaden vid femsnåret regnade det, som vanligt, och när vi gått en bit bestämde sig Daniel för att nu fick det räcka! Han satte ner alla fyra små tassar som om de fastnat i cement. Det gick inte att rubba honom! Jag drog och slet, det såg säkert rätt skojigt ut, en tjock tant som drar i en stackars lite hundkrake…men jag hoppas ingen såg oss i mörkret. Ja, vad gör man? Jo man lyfter upp den dyngsura hunden under armen…
