• Bloggen

    Den bistra verkligheten…

    Ja såhär ser den bistra verkligheten ut i Grängesberg södra Dalarna! Vattnet skvalar nerför berget likt en vårflod hittar en egen ränna över vägen och fortsätter rakt ner i sjön Visserligen gillar jag vatten, men nu räcker det och blir över! Hur någon kan föredra allt detta blöta från himlen framför riktig snö övergår mitt förstånd…. Och visst kändes det nästan löjligt att stiga upp i ottan i morse för att åka in till simbassängen… Drunkningsrisken var överhängande, jag var så trött att jag inte trodde mig ens orka flyta…. men, när man väl är på plats och nyduschad äntrar bassängen, se då blir man den pigga, vakna, alerta tåspetsdansösen…

  • Bloggen

    På tröskeln till Första Advent

    Jag har inte gått i ide. Men sanningen är inte alltför långt borta, jag lever i en halvdvala. Jag sover och sover, maken lyckas inte få liv i mig på morgnarna, inte ens när han med sin basstämma högljutt pratar i telefonen! På morgontimmarna sover jag som sötast, illa illa med tanke på att dagsljuset försvinner redan efter klockan tre och jag då knappt har hunnit ta mig utanför ytterdörren. Denna helg, den första advent, ska väl vi som alla andra ner i källaren och rota efter diverse adventsljusstakar, maken ser förvånad ut och säger sig inte ha en aaaning om var dom ligger… Vi ska självklart ägna helgen åt…

  • Läst

    Jag har läst…

    Min stroke av Jill Bolte Taylor Den 10 december 1996 förändrades Jill Bolte Taylors liv för alltid. Den då 37-åriga hjärnforskaren drabbades av en kraftig stroke när ett blodkärl brast i vänstra halvan av hjärnan. Inom loppet av några timmar försvann förmågan att tala, läsa, skriva och gå och hennes minne var i det närmaste helt utraderat. Tiden som följde blev en berg- och dalbana mellan två verkligheter: den euforiska känslan från höger hjärnhalva som styr känslor och kreativitet, och de logiska rationella tankarna från vänstra halvan som talade om för Jill att hon var sjuk och som fick henne att söka hjälp i tid. Det tog åtta år för…

  • Bloggen

    Kära bloggvänner!

    Jag har fått en utmärkelse av världens bästa Mat-Mia! Jag blir stolt och glad och tror nog att jag rodnar lite också…. Tanken är att jag i min tur ska utse några mysiga bloggar och föra utmärkelsen vidare. Jag brukar inte kunna välja ut några enstaka bland alla jättefina bloggkompisar jag har! Men, denna gång har jag faktiskt valt att lyfta fram följande bloggare som jag slaviskt följer i deras liv: Kicki, en av två bloggkompisar som jag träffat ”på riktigt”. En föredetta travkusk och hundägare som delar med sig av sina erfarenheter och som blivit en fullfjädrad bloggerska! Annette som visar dom vackraste foton och ibland smyger in lite…