Jag har läst…

Min stroke av Jill Bolte Taylor

Den 10 december 1996 förändrades Jill Bolte Taylors liv för alltid. Den då 37-åriga hjärnforskaren drabbades av en kraftig stroke när ett blodkärl brast i vänstra halvan av hjärnan.
Inom loppet av några timmar försvann förmågan att tala, läsa, skriva och gå och hennes minne var i det närmaste helt utraderat.
Tiden som följde blev en berg- och dalbana mellan två verkligheter: den euforiska känslan från höger hjärnhalva som styr känslor och kreativitet, och de logiska rationella tankarna från vänstra halvan som talade om för Jill att hon var sjuk och som fick henne att söka hjälp i tid.
Det tog åtta år för henne att tillfriskna helt och hållet.
Tack vare en otrolig envishet, sin kunskap om hur den mänskliga hjärnan fungerar och inte minst med stor hjälp av sin fantastiska mamma lyckades hon få tillbaka det liv hon en gång hade.
Idag anser Jill att stroken var det bästa som kunde hända henne.

Boken tar läsaren med på en fascinerande resa in i den mänskliga hjärnan. Det är både en värdefull hjälp för alla som drabbats av någon form av hjärnskada och ett känslosamt vittnesmål om att djup inre frid är möjlig att uppnå för alla människor, vid alla tillfällen.

Min egen mamma dog i en stroke när hon var 48 år ung.
Hon hade inte varit sjuk innan dess, hade inga kända bakomliggande orsaker. Hon vaknade aldrig upp ur sin koma.
Ända sedan detta skedde för snart trettio år sedan har jag självklart funderat mycket över vad som hände.
När det hände hade jag flyttat från Finland till Sverige, hade sambo, min dotter, jobb och karriär.
Jag hann egentligen aldrig grubbla så mycket över det inträffade, jag sörjde förstås min mor och fick av läkare höra att hon haft en medfödd förträngning i en åder som orsakade stroken.
Min svärmor har haft flera strokar. De första var så milda att anhöriga inte förstod vad som inträffat eftersom hon återhämtade sig väl. Men sedan fick hon en större stroke, som bland annat ledde till afasi. Svärmor bor idag på ett äldreboende, hon är pigg och rask men kan fortfarande inte prata.
Med denna bakgrund som jag inte tror är så ovanlig, det är nog många av oss som känner eller känt någon som drabbats, så var denna berättelse mycket intressant.
Det budskap jag tog åt mig mest var att även en person som inte kan uttrycka sig kan ha ett gott liv och vara lycklig!
Även när vissa funktioner försvunnit tar andra funktioner vid, och det går att träna upp många av dessa funktioner.
Tyvärr fick inte svärmor tillräckligt snabbt hjälp med sin afasi, kanske hade hon kunnat lära sig att tala igen.
Men när jag läser om den eufori som man kan uppleva när bara den högra hjärnhalvan fungerar så inser jag att man faktiskt inte behöver vara “fullkomlig” för att ha ett bra liv!
Den slutsatsen ger mig mycket tröst, och det osannolika i att en ung hjärnforskare drabbas och återhämtar sig för att i bokform kunna återge hur hon upplevde hela “resan” är fantastisk.
Förutom den känslan har jag säkert också lärt mig ett och annat om hjärnans funktioner, tack vare avsnitt som förklarar dessa och dessutom innehåller tydliga bilder på hjärnans olika delar.
Jag kan varmt rekommendera boken, den är lättläst och på mindre än 200 sidor, ändå har den ett mycket tyngre innehåll!
Mitt betyg ***

0

13 Comments:

  1. Såg Jill Bolte Taylor när hon var gäst hos Skavlan och det var en fascinerande intervju, mycket för att hon var/är en framstående hjärnforskare och kunde så “talande” berätta skeendet av en stroke..
    Fick reda på idag, att en bekant fått stroke…
    Ha dé!/Kram

  2. Jag har en mycket god vän som haft en kraftig stroke och det är så intressant att följa hans berättelse och hans väg tillbaka till ett hyfsat fullvärdigt liv…kanske den boken vore nåt för mig att läsa…Han kommer för övrigt hit i morron och äter middag med mig, bra…för då får vi skratta!!! :-))

  3. Tack igen min vän!! Fy vad hemst att råka ut för de där…urk. Säkert en spännnande o givande bok. Katter hemma hos mig?! Nä, vi har barn som är jätteallergiska o även om de inte bor här så vill vi gärna att de kommer ibland ju.
    Så har vi en schäfter som INTE gillar katter….

    Så är det. Kramiz o trevlig afton
    Anki N

  4. Jag såg också (precis som Mia) Jill Bolte Taylor på Skavlans program, och blev oerhört fashinerad av henne. Helt fantastiskt att få uppleva en stroke genom hennes ögon. Jag skulle gärna se om programmet, och letade på Svt Play. Tyvärr hittade jag inte just det programmet. Jag får väl läsa boken istället. Det är bara det att jag TRÄLAR med “Igelkottens elegans”. Det går trögt, eftersom jag tycker det är dålig handling. Kanske blir den roligare när, som jag fått för mig, att portvaktsfrun kommer i kontakt med den unga flickan. Än så länge håller jag med dig, och vet inte hur min arbetskamrat kunde tycka att den var så oerhört bra.
    Då är nog “Min stroke” intressantare. Så hemskt att din mamma dog så ung. Man är privilegierad som får ha kvar sina föräldrar så länge. Det var jättekul att träffa alla sina släktingar, man får passa på när det finns anledning till fest :music:
    Kram

  5. En av mina bästa vänner i skolan där jag går nu har haft en stroke. hon är bara 38 år och var kärnfrisk innan. helt plötsligt så rasar hon ner och hennes man hittar henne på golvet ett par timmar senare. idag kan hon jobba igen och går nu i skolan.konstigt när det bara smäller till så där. faktiskt otäckt. Och jag ska nog ta och läsa den där boken så småningom, jag kommer ju att jobba med många som har drabbats och jobbar även idag med de som har drabbats. bra tips. kram kram

  6. låter som en läsvärd bok. Fint kommenterat av dig!!!

  7. så var det för min mamma…hon blev fullständigt utslagen av ett pålsåderbråck i hjärnan och fick lära sig allt på nytt….måste läsa den boken…tack och kram

  8. Denna bok skall jag bannemig gå och köpa mig…. Låter himla läsvärd !!!
    Kram på dig
    Margaretha

  9. Morning i Pörtet! Tack för dina goa rader hos mig…jag tar en timme i sänder, orkar inte mer just nu. Går mellan soffan o toan typ…..
    Boken du skriver om jag jag så klart inte läst….men verkar vara skitbra!
    Och du…Mattila….låter underbart! Här har vi avsagt julen i år…orkar inte.
    Kramen!
    Ragnvi

  10. God förmiddag! Visst far jag omkring…det ingår i mitt arbete. Ibland kan det bli för mycket. Det suger ganska mycket energi från mig och jag behöver hushålla med den.
    Vilka bra böcker du tipsar om. Jag ska köpa med mig en massa till vår resa det här är garenterat en av dom jag måste läsa.
    Ha en fin fredag nu!
    Solen lyser här:).
    Kramar

  11. Tassel i tass…(“)(“) ville bara önska en trevlig helg!!!
    Kramiz

  12. Jag såg henne också hos Skavlan. En fantastisk människa! Min pappa fick en stroke för ca 10 år sedan. Han var halvsidedsförlamad och fick Afasi. Men som du vet är han en kämpe, envis till tusen. Han låg på sjukhus i två veckor och sen på rehabiliteringen i 2 månader. Att han har klarat sig så bra tror jag beror på hans envishet och livsglädje. Han har fortfarande svårt att hitta en del ord. Och kan inte läsa längre. Lyssnar på talböcker i stället. Men han har koll på tv-tidningen och klockan, men kan inte säga vad som står i tidningen eller hur mycket klockan är. Men han utvecklas fortfarande, trots att det var så länge sedan. Så man ska inte ge upp.
    Kram

  13. Den boken råkade jag få från Internetbokklubben i veckan. Hade inte kommit nåt mail från dom så då hade jag inte avbeställt månadsboken. Det är väl dom enda böcker jag får numera, dom jag glömmer och avbeställa :-(. Maken börjar bli lite trött på alla böcker som ligger överallt.

    Kramizzar
    Marketta

Kommentera