Lugnt var det här eller?

Rena idyllen i pörtet, eller hur? Men skenet bedrar..

Titta vilken glad tant! Nej det kan man ju inte påstå…men skit i det, vad jag ville visa var att jag måste ha spräckt ett blodkärl under ögat för så här såg jag ut när jag vaknade igår!

Fick pudra inte bara näsan när jag skulle visa mig på loppis, men jag har inte ont, det är inte ett dugg ömt, så jag ska inte klaga, är bara lite förundrad..

Igår kväll var det dramatiskt i fri-idrotts-VM, Mo Farah förlorade guldet, Bolt fick kramp och ramlade, spjuttävlingen blev en oväntad rysare, höjdhoppstjejerna kämpade väl och Sally Pearson återvände till tronen efter flera jobbiga år…
Nu är det bara sista dagen kvar, sen väntar abstinensen!

Sent igår kväll fick jag höra att min dotter hade så svårt migränanfall att hon åkt till akuten, och där är hon kvar ännu!

Paulina är med henne och det är henne jag har kontakt med nu, morfinet biter inte och hon har fått nya anfall medan hon ligger på lasarettet. Eländes elände, mitt barn ska inte behöva ha så ont så hon inte står ut! Mammahjärtat blöder… :cry:

Idag känns det som om hösten kommit, på förmiddagen knappt tio varma grader och det har regnat rejält inatt. Funderar på om det torkat upp såpass att jag kan ta en tur till blåbärsrisen, med stövlar på borde det väl fungera.
När jag känner mig frustrerad och rastlös så måste jag ut och röra på mig, som om det inte räckte så har jag en låång sittning hos tandis imorgon bitti med rotfyllningar på schemat :help:

0

Äta bör man annars….

Min supernyttiga smarriga frukost ser väl god ut!

Men det gäller att ta sig till blåbärsrisen ett par gånger i veckan för att fylla förrådet

Torsten är med på spaning förstås!
Min hamstringsrådra har börjat förtvina… Numera bryr jag mig inte om att plocka hinkvis och frysa ner, nej nu plockar jag bara några dagars behov åt gången, viljan och orken att ta tillvara det naturen ger minskar för varje år.

Lika illa är det på matlagningsavdelningen. Ingen inspiration i vardagen, fort ska det gå och lätt ska det vara, krångliga recept är inte ens att tänka på…
Men när jag härom dagen kände för något asiatiskt och plockade fram vad som fanns i skåpen blev det ändå en hel del!

Nudlarna som är gjorda på bovete var ingen hit, de smakade unket och såg ut som trista skosnören…
Jag stekte på wokgrönsaker och marinerad tofu, men hur gärna jag än vill så får jag ingen smak för tofun. Jag blandar ihop en sås med syra, salt och sötma och häller till sist den över hela härligheten. Ätbart? Javisst, men knappast någon festmåltid…

Det bästa har jag sparat till sist, jag fick äntligen tag på Hälge-whiskyn, och klart godkänd blev den, både flaskan och smaken!

Så skål tammef_n, nu är det helg!

0

Larv-igt

Igår när jag var på väg nerför farstutrappan höll jag på att trampa på denna vackra varelse!
Jag hade aldrig sett något dylikt, en riktigt fet stor larv, säkert drygt 10 cm lång i de vackraste klaraste färger!
Jag hjälpte larviga kompisen att ta sig nerför trappan för den ville verkligen inte klättra ner, och sen placerade jag den i gräset nära buskar och träd.

Sen gick jag in glad i hågen och tänkte att nu ska jag googla och ta reda på vilken vacker fjäril den ska bli!

..och finner att det ska bli en träfjäril av larven!
Så märkligt att den i larvstadiet är så färggrann för att sedan som fjäril bli så färglös så den helt försvinner i sin bakgrund, träet…

Läser att “larven äter trä helst vide. Honan lägger ägg under barken och där lever larven upp till fyra år! På hösten hittar man stora larver på jakt efter vinterplats för puppstadiet. Larven kan ge kraftiga nyp :help: (vilken tur att jag använde en liten spade till att förflytta den med) och fjärilen lever mellan maj till augusti och äter under denna tid ingen föda”.

Åter igen kan jag konstatera att ju mer man lär sig desto mer inser man hur lite man kan!

Detta larvmöte får mig att komma ihåg ett tidigt minne från barndomen:
Jag är kanske 4-5 år, sitter på stentrappan utanför huset i Lovisa en sommar. Bredvid trappan växer en stor björk och plötsligt ramlar något ner i knäet på mig…

En stor lurvig knallgrön larv kravlar omkring på min klänning och jag skriker för fulla lungor av ren och skär skräck!
Totalt hysterisk var jag, stadsflickan som aldrig tidigare sett en larv…
Men jag måste tillstå att jag fortfarande ryser när jag ser den håriga larven, skulle inte vilja ta i den!

Jag har dessutom just avslutat en bok som heter “Fjärilspojken” som är en ond saga om vetenskap och makt! Vilket sammanträffande!

Från larver till ett annat djur, nämligen

..min egen Blinka som traskar före mig på stigen

Plötsligt sätter hon sig mitt på stigen och rör inte en fena…

Jag är tvungen att zooma med kameran innan jag ser vad hon spanat in, en söt liten korre Ek!

Först när ekorren gått över bron och försvunnit i gräset fortsätter Blinka promenaden. Väluppfostrad eller hur? :lol:

Jag fortsätter att leva “det lilla livet” med givande möten med andra levande varelser av olika slag som förgyller min tillvaro.
Är jag då larv-ig som uppskattar de fina ögonblicken då jag känner närheten till djur och natur? :angel:

0

Jag har läst..

Hotell Angleterre Bokomslag Hotell Angleterre
Marie Bennett
historisk roman 1940-tal
Wahlström & Widstrand
2015
555

Sverige, 1940
Andra världskriget rasar i Europa och nygifte Georg blir inkallad för att försvara gränsen mot Finland. Han hamnar i ett militärläger i Norrbotten med isande kyla och ett sadistiskt befäl. Händelserna i lägret leder till uppror och blodspillan och till att Georg slutligen blir internerad på falska grunder.
Hemma i Malmö blir Georgs övergivna fru Kerstin vän med den gåtfulla Viola. Till sin förvåning blir Kerstin förälskad, och trots sina olikheter inleder de en passionerad kärleksrelation. Men den glamorösa Viola bär på många hemligheter och snart ska Kerstin upptäcka att det Viola döljer innebär en fara - för dem båda.

Ett drama om Sverige under andra världskriget - en tid av censur, paranoia, ransoneringar och hemliga arbetskompanier.

Utdrag ur boken:
"Längre söderut, vid Bergsgatan, sprids en doft av kakao från Mazetti vars logotyp, de stora ögonen, stirrar ut över staden. Jag kan inte minnas när jag sist smakade en pralin men den varma doften får mig att le inombords och göra ett skutt över en hög snödriva."

"Medan jag älskar storbandsjazz lyssnar Viola enbart till klassisk musik full av dissonans. Jag förstår inte hur hon kan sitta och blunda och njuta av dessa höga och oharmoniska toner som får mig att spänna tårna i skorna"

"De var ju så lika, de arbetssökande. Alla lika ivriga och villiga att göra vad som helst för att få ett arbete. De såg till och med likadana ut, i sina gamla kläder och skor med träslor, med sina dåliga tänder, ängsliga blickar och magra fingrar som nervöst tummade på hatten de tagit av inför mötet med den allsmäktige personalansvarige."

Sakligt och utan överdrifter skildrar författaren de helvetiska förhållandena som rådde i lägren.
Det gifta paret får turvis berätta om sin tillvaro och liv.
Det enda jag vill kritisera är att boken är för lång, vissa avsnitt är mindre intressanta och inte så trovärdiga och jag tycker boken hade vunnit på att kortas ner något. När säcken ska knytas ihop tycker jag det blir något krystat. I övrigt en intressant och välskriven roman.

0