-
Söndags-smakbit # 14
Bloggen Betraktelser ger oss varannan söndag chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser. Där får du många spännande boktitlar att kika närmare på. Min smakbit kommer från romanen Om stenarna kunde tala i Palma de Mallorca och är skriven av Anita Goldman Titeln är länkad till förlaget där du kan läsa mer om boken. Smakbit sid.24 ”Han sitter så en stund, liksom tömd på tankar och alla de ord som så snabbt och hetsigt brukar bubbla upp inom honom och röra sig som små inspärrade fåglar som vill ut och flyga. Ibland släpper han ut alla på en gång och det blir då för…
-
Fem en fredag: intryck
Tema: intryck Vad är svårt att tro om dig genom att bara titta på dig? Vilket första intryck brukar du oftast få av någon? Vilket första intryck tror du folk får av dig? Vad har du sett mest av under veckan? Vilken påverkan tror du att du har på folk runt omkring dig? –Vad är svårt att tro om dig genom att bara titta på dig? Oj, vilken fråga till en gammal människa, förmodligen just det, att den gamla tanten en gång varit ung hon också! -Vilket första intryck brukar du oftast få av någon? Det första jag ser är om personen tittar mig i ögonen. Flackande blick,…
Du kanske också gillar
Fem-en-fredag #29 Sommarstunder
Fem-en-fredag # 45 Mörka tider
Fem-en-fredag # 37 Val
-
Jag har läst..
Titel: Kärlekens Antarktis Författare: Sara Stridsberg Genre: roman Förlag: Albert Bonniers Förlag Publiceringsdatum: 2018 Antal sidor: 314 En kort stund har hon funnits i världen med dess begär, längtan och fruktan, tills någon valde att släcka hennes liv och sprida hennes kroppsdelar i landskapet. Men barnen finns, som en gång var hennes. Och föräldrarna fortsätter att finnas. Dödsögonblicket finns, det tar aldrig slut. En berättelse om den absoluta utsattheten, om grymhet, ensamhet och moderskärlek. Om det som ändå blir kvar efter att allt försvunnit. Sid. 84 "Varje gång hon badade blev hon kvar i det tomma karet långt efter det att hon tappat ur vattnet. Den lilla virveln som…
-
Vårtecken i bygda
Senaste dagarna har jag fotat mer än på länge. Det är ju så kul när det händer lite nytt, allt är inte längre svartvitt utan det börjar smyga sig in lite färg mellan gruset och asfalten! Som du ser har jag bytt header, vårt enda svanpar verkar ha fattat tycke för Säfsen och bestämt sig för att stanna här, och vem blir inte glad då! Först blev jag så bekymrad då jag bara såg en svan och undrade vad som hänt med partnern, vet ju att svanar bondar för livet…. Men efter spaning såg jag att honan lagt sig för att vila i vasskanten, kanske ligger hon redan och ruvar.…
