Man tager som vanligt vad man haver, och vore det också en sko som skaver: Med vänstra handen håller man skon och plockar med högra ur skon en kalkon. Sen tar man sin röda tomteluva: Ur luvan plockar man fram en duva, en fridens duva, stor som en höna: Hon bär i näbben en kaffeböna. Sen lyfter man på sitt gråa skägg och plockar där fram ett nyvärpt ägg: På detta ägget lägger man hönan, kalkon, däremot, på kaffebönan. Man tar åter skon och doppar i grytan och genast samlar sig flottet till ytan: Då kastar man också sig själv i spadet och grisen skall stiga som nyfödd ur badet!…

Visst är han stilig vår egen julbock i Smedjebacken! Stor och grann och inte brinner han heller… Konstigt, kom just att tänka på att i Finland har vi bara julbocken och julgubben, tomten han förekommer inte i finlandssvenskan! Igår åkte vi och handlade i ”köpingen” och jag roade mig med att fota genom en skitig vindruta. Oavsett åt vilket håll man styr kosan mot så kör man i skogen minst en mil.. Håll med om att det är hisnande vackert med nysnö! Maken är mycket glad över snön, han som är ute och kör om kvällarna på skogen. Nu ser han mycket bättre då snön visar vägens konturer på långt…

Våldet finns överallt runt omkring oss. Inte minst blev jag påmind om det då jag satt och såg på Svenska hjältar på teve när Hasse var i Stockholm. Satt med Blinka i soffan och tårarna bara rann helt ohämmat. Så många tragiska öden, så många modiga människor som gör skillnad! I helgen kröp våldet så nära oss när en småbarnspappa efter en julfest inne i Ludvika blev brutalt nedslagen och misshandlad till döds. Det var ett sällskap på tre personer som alla blev nedslagna men bara en som blev så illa skadad att han avled. Livet är så skört… Jag blir så beklämd av oprovocerat våld, vad är det som…

Jag får väl frossa i vinternostalgi medan det utanför min dörr liknar rena vårfloden Här en något yngre modell av min oborstade karl och vår underbara hund, Larissa, alltid pigg att följa oss i skidspåren Mössan käckt på svaj! Har ni sett, en finnkäring på skidor! Och vilken outfit! Kortet ser nästan ut att vara från femtiotalet, men slutet av nittiotalet är nog närmare sanningen! Oj va roligt vi hade på våra skidutflykter, det var tider det, när kroppen ännu fungerade och livet lekte… Som den dysterkvist jag är läser jag i dagens tidning: ”Dagen har minskat med 13 timmar och 9 minuter sedan sommarsolståndet” Men, säger den borne optimisten,…