• Bloggen

    Blodigel-fobi

    Alla har vi någon fobi eller? Spindlar, ormar och andra kryp är vanliga orsaker till fobier Min fobi gäller blodiglar! Mitt första minne av blodiglar är ur en gammal amerikansk västernfilm. Måste ha sett den på 60-talet i tioårsåldern. En cowboy går ner sig i en göl, kommer upp, sätter sig på stranden och drar av sig sina boots. På benen sitter flera feta, äckliga svarta och stora iglar! Yick, va äckligt! Mannen får verkligen kämpa för att få odjuren att släppa från huden, och man hör ett sugande ljud, som från en vinkork när han lyckas…. Vidrigt säger jag bara! Jag hade mardrömmar om svarta sugande blodiglar på kroppen…

  • Läst

    Jag har läst..

    Pärlan i lakritsremmen av Boj Kewenter Olga är pensionär. Hon har till sist nått den ålder då man inte behöver bry sig om andra eller göra som de säger. Hon har äntligen tid att tänka på sig själv; att göra det hon själv vill. Hela sitt liv har hon tänkt kloka tankar. Men hon har inte haft möjlighet att tänka dem färdigt. Nu kan hon unna sig lyxen att strunta i telefonen, glömma bort alla måsten och njuta av minnen och halvtänkta klokheter Pensionärstiden är hennes, bara hennes. Det är nu hon kan vara sig själv igen, för första gången sedan hon var barn. Vilken underbar tid hon har framför…

  • Tisdagstema

    Tisdagstema

    Tisdagstema – en utmaning för dig och din kamera varje tisdag! tema himmel Himmel o pannkaka! Jag brukar inte fästa så stor vikt vid himlen när jag fotar, själva ljuset är viktigare Men en vacker regnbåge på himlen kan man ju inte låta bli att plåta! Denna är fotad vid Främby udde i Falun exakt för ett år sedan Enligt Wikipedia En regnbåge är ett optiskt, meteorologiskt fenomen som uppträder som ett (nästintill) fullständigt ljusspektrum i form av en båge på himlen då solen lyser på nedfallande regn. Regnbågen är ett mångfärgat spektrum. Utifrån räknat är färgerna rött, orange, gult, grönt, blått, indigo och violett. Regnbågen uppträder då det finns…

  • Bloggen

    Engla – en ängel

    Knappt har jag hunnit åka från min egen lilla prinsessa innan den grymma verkligheten slår till Lilla Engla är död, mördad Visst hade jag mina aningar, som de flesta andra, att hon inte längre skulle hittas i livet Men, jag som andra hoppades, in i det sista, hoppet är ju det sista som överger människan Vaknar i morse med en knytnävsstor klump i magen läser alla nättidningar, tittar på presskonferensen på teve Känner att hatet gror sig starkare och starkare vilket bestialiskt monster någon har närt vid sitt bröst ovetande om hur framtiden ska gestalta sig och nu rullas allt upp, verkligheten visar sig vara långt hemskare än den målas…