Idag skulle jag passa på att boka tid i tvättstugan. På vägen dit gick jag och fotade hösttema-bilder, det är ju så hjärtknipande vackert, men ack så förgängligt. Det blåste en hel del och när jag höjde blicken mot himlen så regnade det….löv! Medan jag går där strax utanför tvättstugan och letar fotomotiv så känner jag plötsligt ett rejält ryck i kopplet! Min första tanke var att en annan hund visat sig på vägen, då kan Blinka bli smått rabiat och måste tala om att hon är stor och stark… Min blick letar runt och plötsligt får jag syn på något rött som pilar iväg med en sjudundrandes fart, men…

För någon som helt saknar tålamod och som har ett enormt stort tuggbehov, ungefär lika stort som småungarnas sugbehov, så måste jag åter beklaga mig… Veckorna går och jag besöker flitigt min tandläkare varje vecka. Och varje vecka släcker han mina förhoppningar om att få några nya kronor som skulle hjälpa mig att börja kunna tugga igen! Idag var det åter utprovningar, nya gjutningar gjordes, i någon blå gegga som fyllde hela munnen tills jag kände att jag skulle kräkas när som helst. Paniken låg på lut kan jag lova… Och visst, jag fick en krona, den första färdiga… Men vad hjälper det att det finns en i nederkäken när…