Ja vad säger man? Grattis Sverige till alla framgångar, hittills, det kommer mera….. Det är bra när man kan snylta lite på svenska framgångarna när mitt fosterland inte är lika framgångsrikt… Men det var det väl ingen som förväntade sig heller.. Jag har kommit in i rutinen att klockan ringer och innan teven sätts på gör jag inget annat än sätter på kaffet och går på toa… Men, jag tror baske mig inte att jag kliver upp inatt klockan tre för att se damernas första slalomåk! Detta trots att vi har 4 svenska och 2 finska tjejer på startlinjen… Jag tänker lite krasst att det får räcka med andra åket…

Titel: Haven som skiljer oss åt Författare: Gill Thompson Genre: historisk roman, Australien Förlag: Historiska media Publiceringsdatum: 2020 En kvinna skadas i ett flyganfall i London år 1941. Hennes hus är raserat och hon vandrar planlöst längs gatorna. Hon minns ingenting – inte sitt namn, inte sin adress, inte vilket år det är. Det enda hon vet är att hon har förlorat något mycket dyrbart. På ett barnhem väntar den femårige Jack på att hans mamma ska komma och hämta honom. Åren går och när mamman dödförklaras skickas han med ett fartyg till Australien, där det är sagt att han ska få ett bättre liv. Men i det nya hemlandet…

Glansis, ett mycket vanligt fenomen denna vinter.. Glatt i spåren, tövädret för några dagar sedan bildade nästan små sjöar på ängarna, nu har de frusit till is, och skidklubben hötter med knytnäven till dem som dristar sig till att promenera där på ängarna. Fy på er! Man får inte göra så, fotgängare ska hålla sig till vägarna, basta! Ja, det var alltså vad man uppmanade på sociala medier idag.. Puh, tack och lov går vi alltid på den isigaste av vägar, skulle inte drömma om att gå och trampa i skidspåren.. Så här ser det ut längs gångvägen utanför vår huslänga….tack och lov har en snäll granne grusat halva gången!…

Jag drar alltid på mig ett par tunna fingervantar när jag går ut med hunden vintertid. Ibland har jag bara en vante för den andra måste kunna plocka upp bajspåse, samla bajs, knyta ihop påsen och spara den i ena handen tills vi kommer hem igen. Med tanke på att min hund (som jag avslöjat tidigare) bajsar minst 6 gånger per dag så tar jag rätt ofta av mig ena vanten, stoppar den i fickan, kröker rygg och plockar bajs osv. Alltså en rutin som borde gå som en dans,…och det gör den. Men….när jag kommit hem och tagit av mig ytterkläderna har jag funnit att jag bara har en…