Idag fick vi äntligen lite vintertemperaturer och det bet lite i kinderna på vår försiktiga promenad där ni kan se att baktassen inte hänger med.. Underlaget är inte att leka med, o Blinka har inga broddar! Tyvärr kom dimman insmygande, temperaturen steg med en farlig fart och nu mot kvällningen är det regn och plusgrader… Det är inte bara Blinka som haltar omkring i tillvaron, min hälsporre besvärar mig varenda dag, skapligt på förmiddagen, skitont på eftermiddagen. Självklart har vi ont i samma bakben, det vänstra… så det råder symmetri när vi halkar och haltar omkring… Nu har jag lånat hem en bok, ”Smärtfria fötter” där jag läser om övningar…

Vart tar dagarna vägen??? I helgen ramlade det ner snöflingor stora som dasslock och försvann lika fort. Min termometer har fastnat på +3 grader…hur trist är inte det? Vad ska man hitta på då en liten flicka inte får gå promenader eller leka? Hon får tuggisar så klart men en dentastix smaskar hon i sig på 20 sekunder! Imorgon måste jag ringa veterinären och be att få mer medicin utskrivet, och tala om att det inte blir någon operation. Jag får bra övning på mitt obefintliga tålamod när jag nu låter Blinka stå på en o samma fläck och läsa hela noveller, eller flera kapitel ur en hel roman! Så…

Natten var lugn, försökte få Blinka att kissa på morgonen, men det blev nummer två istället.. Hennes intresse för vintersport var inte så stort innan men nu är det obefintligt.. HaltaLottas behov av närhet är stort, här på golvet vid datorn ligger hon även i vanliga fall gärna när det blivit för varmt i hundkorgen. Otroligt vilken lång dag det blir då man är hemma och inte ska gå på en enda promenad! Himmel så rastlös jag blev, lika bra att låta händerna arbeta, hacka grönsaker är alltid produktivt, man tager vad man haver.. Det blev en jättegod ratatouille, enligt eget huvud…perfekt tillbehör till en köttbit som sprungit genom en…

Igår då jag kom hem från frissan kom ingen hund med viftande svans och mötte mig vid dörren. När jag fått av mig ytterkläderna står ett ynkepynk vid sovrumsdörren med svansen mellan benen. När hon skulle komma fram till mig linkade hon på tre ben! Vänster bakben höll hon böjt och vägrade sätta ner tassen på hela kvällen. Det kändes inte hundra när vi gick och lade oss men jag lyfte upp henne i sängen o där kom hon till ro. Hon hade inte gnytt eller pipigt, inte heller när jag försökte undersöka tassen och benet. Jag sov förstås illa, orolig som jag var att jag skulle sparka till henne…