När jag kollade väderleksrapporten idag insåg jag att det var hög tid att ta en fotopromenad då regn utlovas från fredag. Jag misstänker starkt att björkarna snart börjar tappa sina löv och jag ville njuta av och föreviga några vackra hösttoner innan det är för sent. I morse kändes hälsporren snäll med mig så efter brunchen traskade vi iväg trots att den utlovade solen hade gått och gömt sig. Vi gick o vi gick o snart var vi ända borta vid Majatjärn vid den vackra myren! Men si nu hade foten fått nog, och Halta-Lotta fick linka hela vägen hem..ajaj, dumma mig. Varför är det så svårt att göra något…

Under de närmaste två veckorna har jag två söta hundrumpor framför mig på promenaderna… Daniel är ju en gammal bekant och han och Blinka är jättefina kompisar, även fast det kan gå långt mellan träffarna. Men nu har dottern och dotterdottern åkt på sin efterlängtade semester, till Turkiet, som tur var inte med Vingresor… Vaknade i morse av en pling i luren vid niosnåret. Det var dottern som frågade om jag kunde låna lite slantar… Man var tvungen att ta ut minst 500 på bankomaten, och så mycket hade hon inte dagen för lön… Vilken tur att tekniken fungerar så snabbt och problemfritt, jag swishade direkt och det var lätt…

Trots den starka blåsten denna vecka har jag försökt dokumentera höstens ankomst, för visst skiftar det gröna alltmer i andra toner Blött i tassemarkerna.. Löven i hängbjörken börjar gulna.. Visst är det vackert, även om många mest känner vemod… Säfssjön Tröst för blomälskarna, blomlådorna kommunen satt ut är fortfarande jättefräscha! Vi möter den nedgående solen på hemvägen Motsolsfoton blir så läckra Så in i vassen vackert, eller hur? Imorgon ska jag jobba ett pass och sen ska jag börja vänta på liten.. ..Daniel, dotterns chichuahua, slapp som en trasdocka inne och en skällande best ute… Han ska tillbringa ett par veckor på kollo medan dottern och dotterdottern bränner skinnet på…

Så åkte vi då iväg idag till Dala-Järna för hundtrimning.. Titta bara vilken rufsig långhårig flicka jag har… Ett för henne helt nytt ställe och ny människa som ska klippa, då kommer stressen… Innan hon hamnade uppe på bordet fick hon gå lös och nosa runt i lokalen, hon sprang och runt och var hur pigg som helst. Hundtrimmerskan kunde inte tro att Blinka var tretton år! Men nu börjar allvaret.. Hon försökte så långt det gick att klippa päls runt tassar, men det fanns tovor och Blinka blev rabiat så då var det dags för munkorg för att ingen skulle behöva göra sig illa.. Efter en o en halv…