Efter allt flängande är det nu Blinkas tur att få njuta, gå lös och nosa på skogsstigar och få rå om matte. Vi hittar enstaka exemplar av skogens guld De är eftertraktade så vi lämnar dem till dem som uppskattar dem bättre än jag gör. Jag är inte så förtjust i hjortron, och att gå ut och plocka på allvar, en skräckupplevelse jag minns och inte vill göra om. Het sol, stor gungande blöt myr som suger fast stövlarna med ett tjipp och inte vill släppa taget, bromsar och mygg som surrar runt huvudet, svetten lackar, plocka ett bär här och ett bär där…stor hink där det skramlar några stackars…

Trodde du jag var färdig med Säfsenveckan? Nixpix, jag har sparat det finaste till sist! Eller, alla byar har sin charm, men jag är alldeles särskilt förtjust i den gamla finnbyn Hån som ligger ca 6 km norr om Fredriksberg. Jag har länkat till hemsidan där du kan läsa mer. För självklart hade Hån också sin egen dag, och sent omsider kom jag iväg dit en sväng helt oplanerat. Det första man möter däruppe på höjden är fåren som har enorma marker att ströva i. Kossorna låg och njöt i solen… Den hade ju passat på skyltsöndagen men nu får skylten berätta vilka kor som bor här.. Vi hade hoppats…