Eftersom ingen behagat bjuda in finnkäringen på surströmmingsparty så fattade jag pennan (fingrar på tangentbordet) och efterlyste surströmmingskompis på ortens facebooksida! Jag menar, att köpa en burk och sitta o käka ensam, och slänga resten…det lät för trist! Och jag fick napp, en kompis var med på direkten och vi kom överens om att träffas ikväll hemma hos henne På väg till andra sidan byn passerar jag en prunkande trädgård, där dahlior och gladiolus slåss om rabattutrymmet Trädgårdsmästaren själv bjöd in mig att titta lite närmare på härligheten! Är den inte underbar så säg! Jag har en bloggkompis, hej Monica, som har massor av dahlior, här har du en du…

I morse kom Candie, Blinkas försynta och blyga syster för att tillbringa några dagar här på kollo när husse är bortrest. Det spelar ingen roll hur ofta vi ses, hon går alltid först o gömmer sig under sängen. Nu har hon kommit fram och har valt att lägga sig i vardagsrummet under fåtöljen… Så småningom blir hon morskare och nu har hon bäddat en egen slaf åt sig på köksgolvet, allt duger utom fem fina hundbäddar som ligger utspridda i pörtet… På vår gård blommar fortfarande en del rosor.. fast de allra flesta har redan bildat frukt och jag har då aldrig sett så mycket nypon som i år Rallarrosorna…

Jag lovade ju visa vad jag köpte på Jag var ju inte ute efter något speciellt men tycker det är lite kul med loppis, trots att jag ju redan är ganska loppbiten som jobbar varje vecka på en loppis! En stamkund som kommer ofta brukar alltid ställa samma fråga: ”har ni några loppor idag? På en loppmarknad måste man ha hoppande loppor, höhöhöhö..” Den var lite rolig första tio gångerna.. Som vanligt var jag inte så tidigt på plats och de som var ute efter något speciellt hade sedan länge varit och farit… förhoppningsvis med bilen fylld av fynd. Hade jag bara mera plats hemma hade nog både en sekretär…

Redan på morgonpromenaden märkte jag vilken underbar temperatur det var, jag fick ståpäls! Har man svettats i två månader, drygt, fryser man gärna lite också, som motvikt… Det var äntligen dags att börjar traska på de leder som jag så längtat efter när jag bodde en bit från byn. I maj var det alldeles för surt i markerna efter snösmältningen, och sen kom värmen, så jag har fått tåla mig ända tills nu. Okej då, jag hoppar inte över stock o sten som Blinka gör, men man får i alla fall gå på ett mycket mer varierat underlag Plockepinn! Liten föraning om höst? Det har burit uppför ett tag och…