Bloggen
-
Liten charmknutte vid namn Valter..
Kan en liten jycke ersätta tre stora hundar och sjutton hästar som flyttade härifrån i höstas med sin fina matte… Svar: nej Kan en liten Valter stjäla mitt hjärta? Svar: ja absolut! Han är charmig, snäll, busig och trygg Och baske mig om inte Torsten också blivit förtjust i den lilla krabaten!!! ”Pusspåre Valter”… Jag fick äran att passa lillen några timmar när matte jobbade igår kväll Han knökade snällt ner sig i djurbädden som väl aldrig sett så rymlig ut förr! Allt medan Blinka tronade högst upp på stolen och hade full koll! Men det tar på krafterna att vara barnpiga
-
Min terapi – biblioterapi
Jag läser att forskningen visar att ”systematisk läsning och samtal kring litteratur hjälper läsaren att nå fram till sina egna känslor och stärker jag-känslan.” Läsningen kan vara bra terapi för sjukskrivna, ett andningshål i tillvaron, men dess effekter är svåra att mäta. Efter första världskriget användes dikter och berättelser för att minska soldaters trauman. Allt detta låter för mig helt självklart. I min familj läste vi, så jag blev ett läsande barn, mycket också för att jag inte hade syskon och tillbringade en hel del tid ensam. Under tonåren var läsningen en lisa för jag tillbringade hälften av min lediga tid i husarrest, och då var läsningen nästan det enda…
-
Det rör på sig!
Nu är det slut på det slumrande vinteride-livet…. Naturen rycker upp sig, fåglarna friar, sädesärlan har landat, första flugan surrar på köksfönstret och katterna har fått fnatt Varje morgon möts jag av ett kadaver eller två på dörrmattan, det är tarmar som inte smakar smaskens om katten själv får välja! Men hur många gnagare finns det? Vid tretiden på natten börjar katterna härja, hänger i spetsgardinerna och jamar: Släpp fångarna loss, det är vår! Jag kan lova att de inte går att ignorera, de ger sig inte innan jag öppnat ytterdörren. Det ska bli skönt när fönstret kan stå öppet och katterna kan hoppa ut när lusten faller på. Det…
-
Rubrik: djur
Djur är veckans rubrik som Birgitta har valt. Det är en rubrik som jag kan bre ut mig om precis hur mycket som helst, närmast hjärtat ligger förstås alla mina egna djur, nuvarande och tidigare. Men jag tänker ta det från början: Jag föddes och bodde mina första år mitt i Helsingfors i en liten lägenhet som mamma, pappa, mormor och jag delade. Vid åtta års ålder flyttade vi till en nybyggd förort och där kom jag för första gången i kontakt med djur, på riktigt. Det låg nämligen en bondgård på gångavstånd, och det dröjde inte länge innan jag tillbringade mycket tid i ladugården, till min mammas stora förtret…
