Jag var väl ganska väl förberedd på vad som komma skulle…. Att gå upp i vikt när man slutar röka är mer regel än undantag, och så blev det för mig också trots alla goda föresatser. Jag åt inte mer än vanligt men ämnesomsättningen sjunker och så blev det dessutom vinter då man inte rör på sig alltför mycket, promenaderna begränsas till att gå landsvägen fram och tillbaka .. Fem kilo satte sig kring magen på mig, och det låter kanske inte så farligt, men! Har man redan tjugo kilo för mycket att släpa omkring med, har man artros i alla småleder och har man dessutom åderförkalkning i alla kärl…

Gluttar man in genom gamla fönster får man en inblick i svunna tiders liv och leverne Vi gjorde ett återbesök på hembygdsgården igår, denna gång var det öppet för allmänheten Vi beundrade vägg- och takmålningarna i Bellmansgården Såhär glad kan man se ut då man hamnat i en antik soffa. Detta är min bloggkompis, numera min goda väninna Kicki som till vår glädje ringde och ville träffa oss! Man skulle behöva flera timmar för att studera alla föremål och detaljer Vi fick också en privat visning i ett par andra gamla stugor som annars hålls låsta. Detta är Andriettas stuga, hon levde kring sekelskiftet och bodde här ännu på 30-talet.…

Det inträffar alldeles för sällan, det var ett år sedan sist! Bonusdöttrar på besök i Dalaskogarna En rolig helg som tog slut alldeles för fort tyckte alla utom Astrid och Torsten! De har tillbringat helgen utomhus, ibland sittande i ett träd ibland liggande under en buske… Javisst, Aston älskar att jaga katter… För er som är oroliga kan jag meddela att dom små missarna kom hem så snart den främmande bilen försvunnit från gården. Nu har de ätit ikapp tre dagars fasta, även om jag är ganska säker på att de försett sig ur naturens skafferi!

Som så många gånger förr kommer Hasse hem med Blinka från promenaden och säger att katterna blivit kvar i motionsspåret i skogen.. Dom envisas med att följa med men sedan hittar dom något intressant och kommer på efterkälken. Dom kommer inte hem oavsett hur lång tid som går, dom stannar snällt och väntar på att bli hämtade! Så efter några timmar tycker jag att det är dags. Blinka hälsar fint på sin bästa kompis som högljutt klagar över att ha blivit kvarlämnad alldeles ensam i stora skogen Nu går vi hemåt! Men…vänta på mig! vrålar Astrid… Trafikvett är något de här sötnosarna saknar helt. Jag får ofta ställa mig mitt…