Det har nästan blivit en vana att gå ner till Slussen på kvällspromenaden, det är så vackert där. Det tycker Daniel också för det är han som bestämmer vart vi ska gå, och han tvekar inte! Klockan är halv elva och Slussbruden har varit ute på en tur, jag hör trubaduren sjunga sista versen när båten lägger till Konstaterar nästa dag att papperskorgarna är något underdimensionerade, och att någon går omkring i bara en stövel Även rullstolsburna kan paddla kanot! Mamarazzi smyger i buskarna och hör ilskna måsar i skyn, snabbt förstår jag varför! Regn behövs nu, gräsmattorna är alldeles gula! Och jag gav mig inte, hettan har varit tryckande…

En dag förra veckan tog jag mig själv i kragen, Daniel i koppel och busskortet i handen och åkte till Sundborn Ringde upp kompisen, min förra granne och frågade om hon ville ses en stund. Hon kom ner till badbryggen bums tillsammans med en annan granne, vi kramades, vi simmade och vi snackade bort en stund. Absolut bästa badstället är det, man slipper promenera ut i vattnet, bara några steg på badtrappan och plums är man i spat. Tyvärr löper grannens Bella, Daniels flickvän, så de fick inte träffas…typiskt Sundborn var lika ljuvligt vacker som jag kom ihåg, trots torkan som råder var grönskan fin. Samtidigt kände jag att jag…

Nämen hörni, nu börjar gräset redan bli gult, allt torkar med en farlig fart och bevattning är förbjuden. Vi hittade ett större bestånd vackra aklejor.. ..som Daniel tjänstvilligt hjälpte till att vattna.. Ptrooo! Här stannar vi! Första stället längs sjön där det går att ta sig ner till vattenytan, här ska badas! Klängde som Tarzaninna i trädgrenarna för att ta mig oskadd ner till stranden, bottnen var stenig men helt okej att gå ut med badtossorna på. Och himmel så skönt det var, nästan för varmt i vattnet, det blev liksom ingen köldchock när jag doppade mig, något som annars alltid brukar hända vid årets första bad. Daniel-pojken slapp bada…