Som alla andra dagar startar vi dagens längre promenad kring tolvsnåret, idag helt utan mål. Jag söker mig gärna till alla småvägar i småhusområdena där det finns mycket att titta på som till exempel den här anskrämligt fula busken (trädet?) som kanske någon känner igen, originell är den i allafall. Ja var hamnar vi småningom om inte vid vattnet…Daniel har trots värmen pinnat på bra, och plötsligt minns jag att Ottos glassbrygga ska ha öppnat för säsongen! Här pratar vi hemlagad glass, och självklart valde jag gammeldags vanilj så att jag kunde dela med mig. Jag brukar äta två glassar per sommar, få se om inte det kan bli fler…

Dagen idag var inte som andra dagar. Jag skrev för cirka ett år sedan en egenremiss till ögonkliniken eftersom jag inte kom tillrätta med mina rinnande ögon. Det är inget nytt problem, oh nej, det har hållit på i många år, av optiker och allmänläkare har jag fått höra att ögonen är torra och att jag ska använda ögondroppar. Det finns nog inga sorter jag inte testat men utan någon märkbar förbättring. Värst är det utomhus och på vintern, minst problem har jag nu på sommaren. Jag har nog förträngt hela saken, för när jag fick flera samtal från ett okänt nummer svarade jag inte i tron att det var…

Nästa vecka är det slut på de långa strövtågen, när kvicksilvret närmar sig trettio grader, då växer hornen på mig, jag blir lättretad, får humörsvängningar och blir allmänt odräglig… Men än så länge är det plättar och punsch! Jag menar, vem kan motstå en dylik skylt! Jag hittade den vid ingången till stadsparken där vi hamnat en dag förra veckan. Och är man stigfinnare så är man! Eller? Det började bra, men sen insåg jag att för att lyssna på appen måste man ha hörlurar…och sen hittade jag inga fler pilar som visade vägen.. så upplevelserna bestod mest av att Daniel fick posera på en hög sten och så försökte…