En dag förra veckan tog jag mig själv i kragen, Daniel i koppel och busskortet i handen och åkte till Sundborn Ringde upp kompisen, min förra granne och frågade om hon ville ses en stund. Hon kom ner till badbryggen bums tillsammans med en annan granne, vi kramades, vi simmade och vi snackade bort en stund. Absolut bästa badstället är det, man slipper promenera ut i vattnet, bara några steg på badtrappan och plums är man i spat. Tyvärr löper grannens Bella, Daniels flickvän, så de fick inte träffas…typiskt Sundborn var lika ljuvligt vacker som jag kom ihåg, trots torkan som råder var grönskan fin. Samtidigt kände jag att jag…

Nämen hörni, nu börjar gräset redan bli gult, allt torkar med en farlig fart och bevattning är förbjuden. Vi hittade ett större bestånd vackra aklejor.. ..som Daniel tjänstvilligt hjälpte till att vattna.. Ptrooo! Här stannar vi! Första stället längs sjön där det går att ta sig ner till vattenytan, här ska badas! Klängde som Tarzaninna i trädgrenarna för att ta mig oskadd ner till stranden, bottnen var stenig men helt okej att gå ut med badtossorna på. Och himmel så skönt det var, nästan för varmt i vattnet, det blev liksom ingen köldchock när jag doppade mig, något som annars alltid brukar hända vid årets första bad. Daniel-pojken slapp bada…

Som alla andra dagar startar vi dagens längre promenad kring tolvsnåret, idag helt utan mål. Jag söker mig gärna till alla småvägar i småhusområdena där det finns mycket att titta på som till exempel den här anskrämligt fula busken (trädet?) som kanske någon känner igen, originell är den i allafall. Ja var hamnar vi småningom om inte vid vattnet…Daniel har trots värmen pinnat på bra, och plötsligt minns jag att Ottos glassbrygga ska ha öppnat för säsongen! Här pratar vi hemlagad glass, och självklart valde jag gammeldags vanilj så att jag kunde dela med mig. Jag brukar äta två glassar per sommar, få se om inte det kan bli fler…