Livets glädjeämnen!
-
Påsken i bilder
Den här påsken går till historien. Jag har träffat familjen tre dagar i rad, och ändå åkt hem varje dag! Det kallar jag framsteg… På långfredagen.. satte vi oss på bussen och.. samlades allihop hos barnbarnet Paulina, dottern fick plats med bägge småtjejerna i knäet ..Saija hade också pyntat sig inför påskfirandet.. Kusinerna kommer så väldigt bra överens men umgänget blir rätt intensivt så de turades om att ibland lacka ur och kinka Det var länge sedan jag träffade mitt äldsta barnbarn Simon med dotter Freja Efter traditionella påskmaten, dock utan ägg (!ingen annan än jag ville ha, och i min affär fanns inte ett enda ägg till salu) gick…
-
Acklimatisering pågår…
Hej alla glada! Hörde imorse att det är vårdagjämning idag, vilket underbart positivt vårtecken. Helgen och måndagen har växlat mellan snöstorm, ösregn och blåst…och då är det skönt att få bekräftelse på att ljuset är på återtåg. Jo tack, flytten gick galant utan större missöden. Vi fick dock vänta några extra timmar på att flyttgubbarna skulle anlända och det är ju alltid drygt när man står i en lägenhet som består av bara flyttkartonger. Jag hade (som vanligt) världens bästa flytthjälp, dottern min är strukturerad och håller ordning och reda på allt medan morsan virrar runt som en yr höna. Saija åkte hem på kvällen men det var knappt jag…
-
Pausfåglar!
Nu är det verkligen dags! Jag trodde jag skulle hinna blogga lite denna vecka, men jag är för ofokuserad för att klämma ur mig något vettigt. Därför bjuder jag på ett par pausfåglar jag fotat de senaste vackra vinterdagarna Sidensvansarna hörde jag långt innan jag fick syn på dem, tyvärr hade de mage att vända stjärten åt mig allihop utom den här! Den blyga stjärtmesen hade jag ingen aning om vad det var för fågel när jag fotade med långzoomen… Sist har vi den där linsfågeln…..eller är det kanske linslusen, som när hon ser en spegel inte kan låta bli att knäppa kort! Och nej, det är inte nya pörtet…
-
3-årsjubileum!
Tiden går fort! Idag är det prick tre år sedan mysproppen Daniel flyttade hem till mig och blev min nya sambo! Jag hade nyss förlorat Blinka som varit min bästis i mer än tio år. Bägge hundarna har från börjat varit dotterns familjehundar som så småningom landat hemma hos mig. Blinka och Daniel var som synes goda vänner och umgicks tillsammans när någon i familjen var bortrest. Hundarna fick alltid acceptera att det var husets katter som bestämde, Blinka var chanslös när Astrid och Torsten låg i hennes binge ..och Daniel fick också snabbt lära sig att han var lägst i rang! Numera är ju Daniel ensam herre på täppan…











