…som hette Torsten. Hans kullsyster hette Astrid, bägge var namngivna av lillmatte på gården där de föddes. Jag hade tänkt skaffa en röd katt, för det hade jag aldrig förut haft… Men, jag hade inte hjärta att skilja dessa två syskon åt så vi åkte hem med bägge två… Katterna var mycket olika, både till utseende och lynne, precis som syskon kan vara, men de var de bästa vänner! I familjen ingick också vår papillon Blinka, och Torsten och Blinka fann omedelbart varandra! Astrid som var mer försiktig och mer jägare var ofta ute på egna äventyr medan Torsten höll sig på tomten. När Daniel kom in i vårt liv…

Min dotter, Saija, bodde under många år då barnen var små i samma lägenhet. Sen växte barnen upp och plötsligt var bostaden onödigt stor då den sista ungen skulle flyga ur boet. I över ett år har hon nu bott i sin nya lilla lya utan att ha haft besök av mamma! Både avstånd men mest pandemin har satt stopp för umgänge inomhus… Så mysigt att äntligen hälsa på! Mysa fick också Daniel och lillmatte Paulina som bor bara ett stenkast bort.. Självklart var charmtrollet Noelle också med, här provar hon gåstolen, som ännu är för hög för henne så hon når inte ner med fötterna.. Men snart så! Själv…

Jag har ingen brådska i världen… Men, bloggen hinner jag inte med! Jag har haft besök av Paulina och Noelle och Saija kom i fredags för att stanna här under en del av sin semester. Hemmastadd kan man känna sig när dottern lämnat kvar en necessär och barnbarnet lämnat kvar bebisblöjor… Daniel ligger och vilar helt ovetande om vad som ska hända… Nämen hoppsan, plötsligt ligger det en hel hundpäls här på campingbordet! Daniel är huxflux en nakenhund! Skönt för honom att slippa den täta tjocka pälsen, men idag i regnet var det inte lika skoj, att bli blöt in på bara skinnet, huvaligen! Så många underbara sommarblommor på ängarna,…

Här är jag igen, finnkäringen, dock är pörtet utbytt mot ett annat och lokaliserat i en annan by, men fortfarande i vackra Dalarna! Efter en slitsam vecka med nedpackning, flyttransport, uppackning, sitter jag nu här på måndag kväll, alldeles solokvist, nja nästan, Daniel är förstås här, men dottern har åkt hem idag efter en arbetsinsats som saknar motstycke. Hon är verkligen en klippa, på att organisera, utföra och slutföra. Piskan låg på mest hela tiden, men den behövdes nog för att vi skulle få nya hemmet i bodugligt skick på bara ett par dagar! Första hundpromenaden och ett par mobilfoton En vacker betesvall nästgårds, med ån i bakgrunden Den stora…