-
Jag har läst..
Snöängel av Anna-Karin Palm ”Man ska skriva om det man vet, men redan har glömt…” tänker berättaren i Snöängel, som lever i frivillig landsflykt i en fransk by. Hon känner på samma gång en befriande lösryckthet och ett hjälplöst främlingskap, och börar söka efter den livstråd som är hennes egna. Det förflutna tränger sig på, männiksor minnen och fantasier hjälplöst intrasslade i varandra, och platsen hon lämnat.. Ur detta växer en spännande och skimrande stockholmsskildring, där den unga föräldralösa Hedvig rör sig genom staden, gåtfull och självklar. Berättaren följer henne i spåren när hon sammanstrålar med vänner och okända, och medan hon letar efter sin systers bortsprungna hund. Försöker schäfern…
-
Date med doktorn
Idag skulle jag iväg och visa upp mitt onda knä för doktorn. Knäsvag blev jag, bara av att titta på den stiliga doktor Andrey! Vilken tur att läppstiftet för en gångs skull åkt på! Han visade sig vara duktig och påläst, frågade, svarade, tog sig tid, och undersökte knäet noggrannt. Diagnosen var: förmodad gikt. Hjärtat pumpar dessutom lite dåligt på höger sida vilket resulterar i ödem, dvs. svullna ben. Nu kommer det knepiga, för att slippa svullnaden på benen, alltså vätska som samlas så har jag ätit vätskedrivande medicin. Den medicinen orsakar gikt! Så nu måste jag sluta med den medicinen fast den gör nytta, dvs. den minskar svullnaden på…
-
Ingen snar flytt i sikte..
Förra helgen var vi och tittade på en lägenhet i Säfsen. Jag har ju gett små antydningar att jag längtar tillbaka och plötsligt fanns en trerummare på bästa läge för uthyrning. Vi kom bra överens med hyresvärden, men, hon ville ha hyresgäster som kunde flytta in så snart som möjligt! Tänk, historien upprepar sig, och de gånger vi har fått avstå från en flytt för att vi har tre månaders uppsägning (vilket väl är gängse regel) så har det inte fungerat utan nya hyresgästerna har strulat och vi har sedan fått nytt erbjudande. Nå, vi pratade med vår nuvarande hyresvärd och han kunde förstås inte lova att vi skulle komma…
-
En jägare och en latmask..
Det är inte med någon större glädje jag visar vad Astrid pysslar med, fångar små fina fåglar som hon äter upp i ett nafs! Men så grym är nu naturen och för en gångs skull stod jag fascinerad och såg på hur hon betedde sig med bytet och det åkte alltså ner i magen med hull och hår, dvs. hela fjäderskruden intogs, liksom hela skrovet, inte en fjäder återstod av pippin! Som ni ser är Torsten av den åsikten att jaga det kan syrran hålla på med, han föredrar maximal njutning till minimal energiåtgång och han ligger här och vräker sig i soffan dagarna i ända med korta avbrott vid…
