-
Jag har läst….
Titel: 1959 Ingrid och Georg Serie: första delen1900-talsserien Drömmar om frihet Författare: Helena von Zweigbergk Genre: roman 50-60-tal Förlag: Norstedts Publiceringsdatum: 2022 Antal sidor: 436 Stockholm 1959. Ingrid är en ung änka som njuter av att bo mitt i huvudstaden och få bestämma över sitt eget liv, långt från den torftiga tillvaron i småstaden där hon växte upp. Här skaffar hon vänner som inte liknar de människor hon tidigare mött, och kan bli någon hon aldrig varit förut. Så träffar hon Georg, en ambitiös journalist som nyligen flyttat till staden. Han vill slå sig fri från sin konservativa, småborgerliga familj och drömmer om ett modernt liv i den nya förorten.…
-
Permakris och annat elände…
Då var det dags för årets nyord såhär precis innan nya året tar vid. Alltid skoj att läsa och undra vilka av orden som kommer att överleva och vilka som bara är dagsländor. Att Putinpris kommer att överleva tror jag dessvärre, innebörden är att prisökningar skylls på Putin och hans krigsskrammel, och visst ligger det mycket i det. Det som kan följa på Putinpris är i värsta fall permakris , dvs att krisen blir ett permanent tillstånd då man inte ser någon ände på eländet… Ett par märkliga uttryck dyker upp som jag har lite svårt att förstå trots att de inte är svengelska utan svenska, t.ex brösta som betyder…
-
En svinkall julafton med värme i hjärtat
När julaftonsmorgonen grydde visade termometern på hiskeligt kalla -18 grader, burrr Jag hade planerat att ta bussen vid halv tolv så klockan tio gick vi på en snabb promenad Och vad möter oss på vägen om inte ett tomte-ekipage! Rosiga var kinderna på tomtarna i kylan när jag bad dem om lov att fota. De hade träffat flera barn längs sin runda i byn När jag är på väg hem får jag ett erbjudande jag inte kunde motstå…. Ville jag ha skjuts så gick det bra att lifta klockan halv ett! Om jag ville! Vilka grannar jag har, jag bara säger det igen! De är guld värda! Hos barnbarnet Paulina…
-
Skyltsöndag # 398
Jag förfrös nästan rumpan av mig idag när jag åkte hem från dottern. Vid bussbytet i stan var temperaturen -18 och väntetiden en dryg halvtimme! Vi tog först en snabb promenad för att få upp lite blodcirkulation men sedan satte vi oss i den förhållandevis varma väntsalen. Då skakade Daniel som ett asplöv trots täcket, så han fick krypa innanför min vinterjacka så bara huvudet stack fram. Tack vare den raska promenaden i centrum hann jag fota ett par skyltfönster Det är alltid knepigt att fota skyltfönster för det blir så många speglingar i rutorna, speciellt när mörkret börjat falla Skomakarens fönster innehåller så mycket mer än skodon, många huvudbonader…
