Paulas Pörte

Tänk att inget bara kan fungera …. Det räcker väl med att jag är glömsk och disträ, o dessutom jämnt kissnödig… Igår efter tandis blev det bråttom. Rotfyllningen tog lång tid och jag hade ingen tid över till att gå och shoppa, utan skyndade mig till bussen. När jag kom till Sunnansjö där bussbyte ska till, såg chauffören undrande på mig när jag skulle kliva av och frågade när bussen mot Fredriksberg skulle gå. ”Om tre minuter” svarade jag och hon nickade tankfullt… Och jag väntade, och väntade, fem minuter, tio minuter, en kvart…och började inse att ingen buss skulle komma! Panik, nästa buss skulle gå om FYRA TIMMAR!!! Vad…

Hittills har jag mest sett vackra men oätliga svampar omkring mig… ..men idag på väg ner på byn! En hel Kalle-familj, mamma, pappa och tre telningar! Hastigt och lustigt fick svamptorken flytta upp ur källarens dunkel och spinner nu så hemtrevligt på köksbordet Jag hade sagt till mig själv att bara plocka hallon till husbehov, dvs. till morgongröten, men vem kan motstå när det lyser rött i hallonsnåren? Några påsar med styckfrysta blir godis längre fram i vinter när jag tröttnat på lingonen.. Det finns andra flitiga i naturen, och de har än mer bråttom nu än jag! Imorgon plockas ingenting, åter dags att gapa stort…men så har jag ju…

Plötsligt ser jag den, lönnen här på gården! Hur har detta gått till? Jag har inte alls lagt märke till när löven bytt färg! Nu? Redan? Och när jag väl har sett, då ser jag fler tecken, björkarna börjar gulna… Men det är ju hallontider, och jag hittade ett nygammalt ställe med massor av hallon, så många att min yoghurthink inte räckte till! Nu hoppas jag att inte regnet som kommit gjort att bären lossnat och trillat till marken, jag hoppas kunna gå ut och plocka imorgon. Det blev en ytterligare tidig morgon, på fastande mage…men vad gör det när världen är magisk Att ett gruvhål kan vara så fint!…