-
Jag har läst..
Titel: De föräldralösa Författare: Christina Baker Kline Förlag: Massolit förlag Publiceringsdatum: 2015 Antal sidor: 357 17-åriga Molly Ayer har bott i tolv olika fosterhem. När hon tvingas till samhällstjänst, efter att ha stulit en bok på ett bibliotek, blir det droppen för hennes fostermor. Av rädsla för att än en gång behöva flytta går hon med på att städa vinden hos en gammal kvinna. Vivian Daly är 91 år och känner igen sig i Mollys historia. När hon var nio år förlorade hon sin familj i en brand. Tillsammans med tusentals andra föräldralösa sattes hon på så kallade barntåg genom Mellanvästern. De färdades genom USA och auktionerades ut i städerna…
-
Puh, slutet gott allting gott
Igår lockade jag med mig exet med hund på en promenad runt Mellansjön. De senaste dagarnas blåsväder hade skördat sina offer, det låg omkullfallna träd lite här och där.. Vädret var kanon, soligt men med en svalkande vind.. Leden går i omväxlande terräng och man kan ju lära sig ett och annat längs vägen Där det var sankt var det spångat och hundarna hittade ett vattenhål.. Men sen, sen blev även jag törstig och sträckte mig efter axelväskan där jag lagt min vattenflaska och mobil. Plötsligt ser jag att mobilskalet inte innehåller någon telefon längre! 😳 Vad gör man? Hasse trodde jag lämnat mobilen hemma, jag hoppades detsamma men tyckte…
-
Solljus och skugga
Det var väl själva sjutton så det blåser! Vissa dagar undrar jag vilken jäkla kust jag bor vid, och just idag undrar jag hur stackars simskole-eleverna har det i sjön när vågorna guppar?? Fast, å andra sidan: – det är mygg- och knottfritt, garanterat! 😆 – det är ogörligt att putsa fönstren idag också liksom alla tidigare blåsdagar … – man kan blunda och låtsas att man vandrar på de vackra irländska hedarna dit jag alltid längtat men aldrig lär komma… :love: När man inte kan fota närbilder kan man alltid fota ”fjärrbilder”, det är spännande kontraster mellan solljus och skugga och det bästa av allt, det vackra är alldeles…
-
Det växer så det knakar..
När är det högsommar? I min värld är det nu! Liten Blinka försvinner nämligen helt i en djungel av midsommarblomster eller meterhögt gräs, många stigar låter vi bli för de är helt igenväxta. Hundkäxen är lika höga som jag, och det vill inte säga lite…ja, minst 150 cm alltså 😀 En machete skulle definitivt behövas för att ta sig fram… Jag var ju bortskämd under några somrar då man lätt kunde traska på fina ridstigar i skogen, nu är det fina hästhovar som håller stigarna öppna längre .. Tänk så vackra gamla gruvhål kan vara, jag passerar ett par stycken vattenfyllda gruvor när jag går till affären. Utsikten försvinner ju…
