Månad: februari 2010

Snöandet fortsätter..

Idag, mina vänner, lovar jag att inte visa en enda vinterbild, för då lär jag få på moppo, så trötta som alla nu är på kylan och snön….
Jag har fått lite gliringar för att jag inte uppdaterat bloggen under OS, för OS går ju inte dagtid…
Men, en gammal finnkäring kan inte koncentrera sig på så många saker samtidigt, nu går hela energin åt till OS, dagtid, då ska man försöka få undan de dagliga sysslorna för att ha kvällarna fria.
Vi andas vintersporter för närvarande, något annat händer inte i vårt liv.
Tack vare internet är det ju rena barnleken nuförtiden att ha full koll, men ändå, det ska bläddras fram startlistor och läsas intervjuer både i svenska och finska medier.
Tävlingarna har ju hittills varit mycket dramatiska både för Sverige och många andra länder.
Glädje och sorg, så mycket känslor ryms även inom sportens värld, och vi blir berörda.

Som en bonus till mina kära bloggläsare ska ni få njuta av badbilder idag, så långt från snö och kyla man kan komma!
Nä, ingen finnkäring är plåtad i bikini tack och lov utan något mycket mycket sötare!
Titta och njut av liten Melissa på babysim

Både mamma och dotter ser ut att stortrivas i bassängen

Håll er nu hemmavid i helgens oväder, det är inte kul ute på vägarna!
Och måste du iväg, ta det extra försiktigt!
Nu ska långkalsingarna på och luvan ner över öronen för jyckarna behöver bajsa..

0

Quatchi, Mukmuk, Miga, Sumi

Nu tror ni jag har fått fnatt va?
Haha, så är det ju inte, ville bara presentera mina nya kompisar!

Quatchi

Mukmuk

Miga

Sumi

Alla har ett gemensamt, de är OS-maskotar

Varför dom är så många begriper jag inte, den goa Quatchi hade väl räckt, och varför låter namnen japanska? Eller är det möjligen något inuitspråk, det finns väl eskimåer i Kanada? Min bristande kunskap om Kanada är härmed avslöjad…

Som ni förstår kommer jag från och med idag, ja, idag, det är backhoppningskval redan idag, att till största delen ägna min energi och entusiasm till de Olympiska spelen i Vancouver.
Men så pågår också Svenska Rallyt som alltid är lika spännande!
I år var det inte tal om att åka för att se rallyt på plats trots att det går två sträckor i Fredriksberg. Nu har vi ju flera mil att åka, och med den mängden snö som ligger är det knappast möjligt att plumsande ta sig fram i rallyskogen.
Alltså väljer vi det enklaste alternativet, kolla på rallyt på webben…
Mellan all sport måste jag också hinna mjölka kossorna på farmen så det blir köriga två veckor nu!
Hoppas ni alla govänner har förståelse för min minimala insats på bloggen denna period, liksom att jag kanske inte knackar lika ofta på er dörr i cybervärlden!

Må så gott alla tills vi hörs igen, jag bjuder här på en bild på familjens yngsta sötnos

Melissa, 4 månader
Hundra gånger sötare än Quatchi, Mukmuk, Miga och Sumi….

0

Jag vill ha snöskor!

Det har snöat oavbrutet utanför pörtet idag, och inte har det slutat än.
I helgen skulle vi ta en tur ut på isarna

men när vi närmade oss såg vi hur skoterspåren såg ut!
Isen ligger i skikt, och mellan dem är det snö som förvandlats till en brun issörja

..men med ett par snöskor skulle det ha fungerat alldeles utmärkt att ta sig fram!
Inte ser dom längre ut som jag föreställde mig, jag minns något som liknade tennisracketar som man kunde binda vid fötterna…och inte var dom billiga heller, 849,- för den enklaste modellen

Vill man hotta till det kan man inhandla dessa rosa snyggingar för 1500 kronor!
Kanske ska man lägga in en önskan till tomten nästa jul?

Även här i skogen skulle snöskor säkert fungera utmärkt!

Titta hur skojigt snön liksom klänger sig fast vid trädet

En härlig vintersöndag var det, även utan snöskor!

0

Jag har läst..

Kaneltimmen av Jane Morén

De blir fler och fler men du ser dem sällan. De finns i skymningslandet bakom dörrar i de gamla gränderna.
De som nästan har levt färdigt sina liv, de som har minnena inom sig och väggarna fulla av barndomens bilder. dHär finns längtan, ensamhet och oro. Men också förväntan och stillsam förnöjsamhet.
Din ledsagare in i gränderna är en timvikarie i hemtjänsten i början av 2000-talets Stockholm.
Hon berättar om ett arbete där längtan efter henne liksom är inskriven mellan raderna i anställningsavtalet. Det är hon som tar fram mat på bordet, kammar håret, duschar skrynkliga kroppar och lyssnar till berättelserna. Hon öppnar dörrar så att du får lära känna dem som finns innanför.

Den här berättelsen är skönlitterär, alltså ingen dokumentär vilket man nog gärna skulle vilja tro.
Detta är nämligen en helt underbar bok. Den tar dig verkligen med på en resa hos dem du sällan ser. Miljön är detaljerat beskriven,jag kliver med in i vardagsrummet med plyschgardiner eller i köket bland pelargonerna, karaktärerna är trots att de är så korta mycket bra levandegjorda.
Jag har aldrig själv jobbat inom vården, men jag har vänner som jobbar inom hemtjänsten och jag tror att de med ett leende kan känna igen sig. Det hoppas jag, för denna timvikarie har känsla och respekt för de gamla, hon vill göra ett bra jobb och hon har empati.

Alla har vi någon eller flera gamla människor omkring oss, släktingar, vänner och bekanta, kanske grannar. I vår trappa bor en farbror som har hemtjänst. Han är världens gladaste gubbe, hans skratt rungar genom golvet rakt upp till oss och maken och jag ler.
Så vill jag också bli, den tanten som alla på hemtjänsten slåss om att få åka till för hon är så fryntlig!
Jag kan bara hoppas…att jag blir den tanten och att hemtjänsten fortfarande har underbara medmänskliga medarbetare…när det blir dags..
Mitt betyg blir full pott ****

0