Månad: juli 2011

Tänkte att jag kanske kunde ge några bra boktips till semestern, men tji fick jag, de nyutkomna böckerna jag läst får inga toppbetyg!

Kokongen av Anette Kindahl

Sarah arbetar på museum, instängd i ett magasin. Omgiven av tusentals historiska föremål börjar hon fundera över sitt och sin familjs förflutna.
Med starka skuldkänslor minns hon sommaren 1971. Under hennes första sommarlov var föräldrarnas äktenskap i gungning och två unga kvinnor mötte döden på ett fasansfullt sätt.
Förutom Sarah så möter vi hennes mor och mormor och handlingen utspelar sig i Norrköping.
Detta är författarens debut och hon arbetar själv som intendent på museum och är därmed expert inom området hon skriver om.
Men va dammigt resultatet blev!
Lika dammigt som det förmodligen är i museets magasin, lika trist och tråkig är berättelsen!
Och det är så synd, för hon kan skriva! Det är storyn som jag inte får något grepp på. Vad vill hon egentligen säga?
Knäppgök är vad hon är, huvudpersonen, hon har inga ambitioner och inget driv i sitt liv. Tvärtom, hon virar in sig i ett gult sidentäcke, lägger sig på skrivbordet och ligger där och funderar över familjens hemligheter…
En skyltdocka och en Anticimex-gubbe är hennes enda sällskap.
Vad Göring gör i berättelsen förstår jag inte heller, så tyvärr Anette, jag kan inte ge mer än ** och det är mest för att texten flyter på bra vilket tyvärr inte handlingen gör i min smak.

De imperfekta av Tom Rachman

En amerikansk miljonär grundar en engelskspråkig dagstidning i Rom.
Nu, femtio år senare, tycks medarbetarnas personliga öden mycket viktigare än dem som döljs bakom tidningens rubriker.
Genom en rad skarpa porträtt växer det fram en berättelse om en klassisk tidnings uppgång och fall.
En tidning som visar sig vara en hel värld, där man slåss för sitt liv, där man drabbas av kärlek, där man förråder och förråds, där karriärer börjar och slutar.

Den här omtalade debutboken hade jag ganska stora förväntningar på, förväntningar som tyvärr kom på skam!
Undrar om det är mig det är fel på eller böckerna jag väljer att läsa, “ler”. Miljön var främmande för mig, inte så konstigt då jag ju inte är journalist, men en bra historia kan utspela sig i vilken miljö som helst. Det hoppas ganska friskt mellan tidsepoker och mellan personerna i persongalleriet.
Ingenting är tillrättalagt, det må jag säga, det finns många mindre sympatiska gestalter i berättelsen som gärna går över lik om det behövs.
Ändå har jag som sagt svårt att hitta engagemang och jag försöker läsa den rosade kritiken av boken och förstår ändå inte dess storhet.
En medioker världssuccé, kan man säga så?
Mitt betyg **

Korparna av Tomas Bannerhed

“Hör nu, väste han. Hör nu då för helvete när korparna kommer!”

En pojke ser med stigande skräck sin far bonden förtvivla över omständigheterna. Håller fadern på att bli galen på riktigt?
De magra åkrarna ger inte tillräckligt, vädret håller honom vaken om nätterna, grannarna vänder honom ryggen – och ändå är fadern som besatt av att sonen en dag ska ta över gården. Kedjan av generationer med plågade småbönder får inte brytas.
Pojken räddar sig undan hos fåglarna.
Det är Sverige, det är Småland, det är ett annat sjuttiotal än det vi sett förut.

Detta är en debutroman som onekligen berör.
Prosan är oerhört bra stilistiskt.
Det är eländes elände, nog har jag läst många bedrövliga barndomsskildringar, och denna hör inte till de muntrare.
Men man blir fast, liksom pojken blir fast när han går på myren och sugs med fötterna ner i det blöta. Man måste läsa vidare och hoppas att det ska finnas en gnutta livsglädje någon gång.
Modern och lillebror är bifigurer, modern gör så gott hon kan med en make som är ångestladdad och som hör korparna,,,,dag som natt. Pojken är rädd för sin far, för att han liksom hans farfar ska bli galen.
Pojken kissar på sig, han är en bit av en dysfunktionell familj.
Signumet för boken är fåglarna, de kvittrande kvillrande fåglar som är det enda som intresserar pojken. Inte en sida i boken saknar beskrivning av fågelarter, vilket kan kännas påfrestande ibland. Men, samtidigt hör de till.
Detta är ingen munter läsning, men en historia som biter sig kvar i skinnet.
Mitt betyg ***