-
Den som gapar…
Igår var det tidig väckning i pörtet Det var knappt ljust när jag tassade iväg förbi gruvhålen där älvorna nyss avslutat sin dans Sen gick jag totalt in i dimman, tur man har en inre kompass som hittar till busshållplatsen! På bussen sitter jag och bara njuter av de morgonvackra vyerna, något jag ju annars alltid missar när jag sussar på söta örat Åter till verkligheten, jag skulle ju gapa! Var gör man det om inte hos tandis! Håll i dig nu, för här sitter jag och tronar med en hel massa plastjox i munnen! Den förra prototypen funkade inte så nu gör vi om allt på nytt… Sen blir…
-
Snigelpost
Snigelpost kan man ju sannerligen kalla all post numera som vår kära PostNord handhar. Enligt överenskommelse kommer det snart att vara godkänt att posttransporten dröjer två dagar istället för en. Jag har en viss förståelse för minskade volymer och så vidare, och mitt inlägg ska handla om allt annat än kritik till Posten… tvärtom faktiskt! Jag tillhör dem som med en dåres envishet ännu skickar riktiga julkort, kanske inte så många, men några stycken. Andra vykort blir inte av att skicka, det sköter man ju dessvärre via nätet. Dessvärre därför att man ju inte skriver ut bilderna och hälsningarna utan läser dem och sen åker dom på tippen. Innan internet…
-
Jag har läst..
Titel: Till fjällens ände Författare: Nicklas Blom Genre: Natur Förlag: Votum Publiceringsdatum: 2015 Format: foliant Antal sidor: 198 39 dagar i vildmarken Hur sammanfattar man ett av de största äventyren som har gjorts i Sverige de senaste åren? Kanske så här: 1300 kilometer vildmark, 39 dagar, 8 draghundar, 1 fotograf. En vinter bodde fotografen Niclas Blom i ett vedeldat, enkelt trähus utan indraget vatten utanför Åre i Jämtlandsfjällen. Strax intill låg den nybyggda hundgården med de åtta draghundar han nyligen hade köpt. När snön kom spände han dem framför hundsläden och gav sig ut i skogarna och upp på kalfjället. Även om han alltid älskat hundar var han i stort…
-
För två år sedan..
Det första jag ser på bloggen idag är ett inlägg från dagens datum 2015 där en stolt finnkäring hjälper till att flytta hästarna till vinterhagen Visst är de vackra, Irja och Indy, mor och dotter, och stora! Observera att jag inte hade minsta lilla hästvana när hästgrannen flyttade hit… Blinka var inte mer hästvan än sin matte, men hon litade fullt ut på Marianne, så det var inga problem att få henne upp på Lufsen, även om blicken ser rätt hjälpsökande ut.. Och dessa två, Olle och Lufsen som delade hage och var så kärvänliga. Tänk att ha såna sötingar att titta på genom vardagsrumsfönstret! Fy bubblan vad jag saknar…











