-
Jag har läst..
Titel: Ängeln i posthuset Författare: Anita Salomonsson Förlag: Norstedts Publiceringsdatum: 2017 Antal sidor: 263 Elin Wiktoria Karlsson är femton år när hennes far gifter om sig och familjen med viss förfäran flyttar från östra till västra Hjoggböle, till det som kallas Sodom och Gomorra. De skyggar inför den moderna tillvarons frestelser, och håller sig till det religiösa med dess stillsamma längtan efter extas. Ängeln i posthuset är berättelsen om författarens egen moster. Vi får följa Elin från barndomen, via konfirmationen och en olycklig kärlekshistoria, tills hon som vuxen och ogift efterträder sin far som postmästare i byn. Detta är det gamla Sverige, och ändå relativt nära i tid. Återigen skriver…
-
Inbäddad
Idag är jag inbäddad men inte nerbäddad… Sparken var inget alternativt transportmedel när jag hade bokat tvättstuga.. Jag visste ju att snöfall var på gång så jag var osäker på om jag skulle kunna ta mig fram på oplogade vägar.. Men det såg inte så farligt ut, så vi pulsade iväg i morse direkt efter en balja kaffe. Förut bokade jag alltid tvättstugan klockan ett just för att jag är så seg på mornarna, men nu har jag gjort en helomvändning och startar klockan tio så hela dagen inte går åt. Men nog saknar jag egen tvättmaskin, det måste erkännas.. Det var helt surrealistiskt att gå där och dra Dramaten…
-
Rubrik: nyfiken
Veckans rubrik: nyfiken Hörni, nu har det gått troll i rubriken… Igår satt jag och skrev inlägget om veckans rubrik, publicerade det, och efter bara en kort stund strulade min sida och det gick inte att komma in. Fick veta av mitt webbhotell att servern gått ner, och att felsökning pågick. Det var fortfarande läget när jag gick och lade mig igår kväll men i morse gick det till min glädje åter att komma in på sidan och felet var avhjälpt. Men! Senaste inlägget, nyfiken, var borta, bara puts väck! Blir man nyfiken eller? Skam den som ger sig, det blir inte ett ordagrant likadant inlägg för det kommer jag…
-
Extempore
Känner ni till uttrycket ”extempore” ? Det är lite av essensen i mitt liv, improviserat och oförberett… Det är därför jag ibland glömmer mobilen eller kameran eller stavar eller ryggsäck, även fast jag försöker förbereda mig… Men, sen får jag små egna infall, bara sådär extempore… som igår.. ..för visst blir man lite exalterad när solen skiner och snön gnistrar… Jag skulle ju bara traska en kort bit upp till fd. finnbastun, men så såg jag skoterspåret.. ..och plötsligt var jag på väg upp mot ”klinten”…driven av en nyfikenhet om hur mycket skog man avverkat högre upp.. Till och med gamla fabrikspipan ser vacker ut i finvädret Till min glädje…











