Nu har skjutandet avtagit i skogarna, många jaktlag har nästan fyllt sina kvoter av älg. Vi beslöt oss därför för en tur ”ut på skogen” även om vi inte förväntade oss att göra några fynd. Svampkorgarna är sedan länge förpassade till vinden denna bedrövligt dåliga svampsäsong, men ett par plastkassar hängde med, Just in case.. Den här synen mötte oss överallt, det har huggits ut skog som bara den, alla våra gamla favoritställen för trattisar är skövlade. Det enda positiva med kalhyggen är att de ibland öppnar upp vackra nya vyer i området. Här syns sjön Närsen Till slut hittade vi en skogsremsa som såg rätt bra ut och tadaaaa,…

..kan man hamna på lite olika vis… den här dimman kom smygande över sjön igår kväll redan vid femsnåret då temperaturen började falla. Plötsligt hade vi en minusgrad och det var faktiskt ett tag sedan vacker som en oljemålning var kvällsvyn.. I förmiddags (kan ju inte säga morgon när klockan är över nio ) när jag satte mig vid datorn så fick jag upp en text som har börjat bli alltför vanlig, min sida kan inte nås eftersom bandbredden tagit slut! Mysteriet med bandbredden är för mig en gåta, jag begriper endast att jag har ett visst utrymme som i slutet av månaden ofta tar slut. Och den tar slut…

Varje gång vi åker in till Ludvika så passerar vi Dan Anderssons Luossa-stugan med bara ett par kilometer… Och när var vi här senast? Tja, kanske tio år sedan! Men i fredags slog vi till, ställde oss på bromsen och tog avfarten som först leder till Finngammelgården som består av en samling gamla byggnader. Jag bara älskar vingliga gamla gärdesgårdar! Här står det gamla finnpörtet, med förklaringen ”bostad åt en fattig familj under 1700-talet. Byggnaden saknade från början fönster, istället hade man skjutluckor för öppna gluggar”. Bland annat Dunder-Kalle som föddes så sent som 1875 bodde i huset. Bredvid pörtet har vi Svenskstugan. Så småningom övergav finnarna sin östeuropeiska byggnadskultur…