Bloggen

  • Bloggen

    Bärliga tider

    Jag som var orolig över att bärsäsongen skulle bli skral, ack vad jag bedrog mig! Det låter som om jag är en storplockare, men inget kunde var mera fel. Jag plockar bara färska till husbehov, blåbär brukar jag inte frysa in, men hittar jag hallon lite senare då fryser jag dem för vinterns behov. En liten bunke fyllde jag härom dagen, att äta med filmjölk som en god och lätt lunch. Men, jag behövde dotterns hjälp att byta sim-kort i mobilen, så vi stämde träff i stan. Där testade Noelle en springcykel, men si benen var ännu för korta så hon nådde inte marken… Men självklart gav jag lillflickan blåbären,…

  • Bloggen

    Jag hann se mycket…

    I veckan var jag på återbesök hos tandhygienisten som nu lovade att lämna mig ifred ett år … Som vanligt nu på sommaren när bussarna går sällan så hade jag många timmar att slå ihjäl i stan innan hemfärd. Min tandläkare har mottagning vid Stora torget där även Kristine kyrka ståtlig står. Jag hade tänkt göra ett besök på Dalarnas Museum men nu fick jag lust att först kika in i kyrkan. Kyrkan invigdes 1655 men var då ännu inte helt färdigställd. Den gyllene och vackra Predikstolen Altaruppsats med oljemålningar ur Jesu liv. Detta kallas huvudbaner och flera sådana fanns uppsatta högt uppe längs sidoväggarna. Just det här baneret tillhör…

  • Bloggen,  Livets glädjeämnen!

    Strandhäng

    I förrgår var en väldigt varm och solig dag, vi tyckte att Noelle skulle få leka och plaska vid en sandstrand. Vi bestämde oss att besöka Vitsandsbadet som ligger bara någon kilometer utanför Sundborn. Så här såg det ut när jag kom fram! Tjejerna hade fått skjuts från stan och jag fick lämna Daniel hemma, för på den här stranden var hundar inte tillåtna. Liten tjej får sand mellan tårna och älskar det! Hemma i stan besöker de oftast ett bad med bassänger och där kan barn inte leka i sanden. Mor och dotter ska ta ett dopp! Huuu, så kallt vattnet kändes, men jag doppade mig i alla fall…

  • Bloggen

    Mitt i spenaten!

    Hömånaden är här och gräset växer med en farlig fart ute på ängarna! Ibland vill man ta en genväg över ängen på väg till affären… Men kära nån vart tog Daniel vägen?? Tur han är kopplad, annars hade jag nog fått ringa räddningstjänsten! -”Vi kanske kan ta landsvägen hem?” tycker jycken och matte lyder… Sädesärlorna är alltid med oss när vi går på promenad, antingen skuttar de framför oss på vägen eller så flyger de en liten bit och sätter sig för att vänta in oss! Mysigare sällskap kan man inte önska sig! Sädesfälten vajar rytmiskt i vinden… Men vad är det bonden odlar här? Jo det ska jag tala…