Jag har lidit av stor loppis-abstinens sedan jag flyttade. I Säfsen hade vi inte mindre än tre loppisar i vår lilla by, sen kom ju pandemin och de hölls stängda länge pga de små trånga lokalerna. Lagom till min flytt lättades restriktionerna men jag kunde näppeligen börja samla på mig ännu fler prylar att packa ner i flyttkartonger… Istället gjorde jag mig av med en del saker, det kändes riktigt bra. Men just upptäckarglädjen är ju stor på loppisar, vi vurmar alla för helt olika saker, en del samlar andra tittar bara, och en del söker nyttoföremål eller prydnadssaker. Kläder har också blivit en stor del av loppisutbudet. Nåväl, i…

”Upptäck det som inte är hemtamt och tryggt men som ändå finns runt hörnet där du bor” Så lät uppmaningen för land-art Prästtjärn. Nyfiken som jag är så var jag ju tvungen att leta mig fram till tjärnen.. Vi börjar med en lådda! Öppnade låddan och fann…gummistövlar! Men alltså, det har varit torrt i flera veckor, marken hungrar efter regn, inte behöver jag stövlar, blir det blött vänder jag om..så resonerar jag traskar över åkern fram till skogskanten, och där börjar ju stigen.. ”Jamen kom då, här ska vi gå!” Får locka på Daniel som inte är så pigg på att traska i tät vegetation. Är man liten med korta…

Så fort det blev några grader svalare återkom lusten och orken för att röra på fläsket Känner mig lika upprymd som fåglarna i skyn… Okej det var bara gäss men dom brukar vara många, säkert trettitalet som gillar att rasta på åkern Nu blev jag glad på riktigt! Blåbären har mognat! Och jag har lyckats lokalisera dem! Glad i hågen vänder vi hemåt och jag låter Daniel svalka sig Igår gick vi tillbaka, vi och en bunke och en vattenflaska i ryggan! Trots att bären var stora och fina var de inte riktigt redo att släppa taget så jag fick kämpa rätt hårt…Jag har varit med om det tidigare år…