Igår var en underbar vårvinterdag, ja nästan vårdag med 14 varma grader! Vilket lyft för humöret! Visst ligger en del isar kvar men de minskar i en farlig fart! Fick se de första små guldgula solarna lysa i diket ..och de första små blyga blåsipporna blommade i backen. Ett par kanadagäss har bosatt sig i Mellansjön Födosök pågår…eller är han bara blyg…? Goda grannar, änderna och gässen! Idag kom verkligheten ikapp när snöblasket föll från himlen och temperaturen åter sjunkit till ett par ynka plusgrader… Men det är bara att gilla läget, bakslag kommer varje vår, kanske känns det extra tungt i år när man förtvivlat längtar efter att det…

Det var länge sedan senast, men i natt drabbades jag av sendrag i vaderna, och det höll i sig hur länge som helst. Det började lite stillsamt med att jag vaknade av att ena vaden krampade. Då jag försökte sträcka ut benet för att få krampen att lossna började det dra under hela foten! Det var en ny känsla kan jag säga…och inte ett dugg skönt. Vräkte mig upp ur sängen, tryckte foten mot en vägg för att stretcha ordentligt, stod så en stund tills jag började huttra i det svala rummet. Kröp hastigt ner under duntäcket igen, för att strax känna: o nej, här kommer det igen, det kändes…

Det sägs att ögonen är själens spegel, men hur jag mår inombords syns bäst på mina naglar… Jag är med andra ord rätt låg för tillfället. Efter min skilsmässa för sju år sedan såg naglarna ut så här, skillnaden är att nu har inget dramatiskt hänt. Till en del kan jag skylla på rådande pandemi och vad den försätter oss alla i för onaturlig situation. Men egentligen går det ingen nöd på mig, jag trivs i mitt eget och djurens sällskap, jag har massor att pyssla med bara jag kommer till skott. Men, jag är mycket tröttare än normalt, tappar hår och är torr i huden, det är en delorsak…

Det har gått två veckor med Daniels medicinering av örondroppar, öronskölj och hjärtmedicin. Idag var det dags att låta veterinären bedöma läget. Jag har märkt en klar skillnad på Daniels öronstatus. Han har inte ruskat på huvudet eller krafsat i öronen alls senaste veckan. Han tycker inte direkt att det är kul att få droppar, men jag ger honom hjärtmedicinen instoppad i en god köttbulle eller korvbit som belöning och då låter han mig hållas. Det konstaterade veterinären också, öronen såg mycket bättre ut, men eftersom hörselgångarna är trånga får jag hålla efter med öronskölj någon gång i veckan, så att inte problemen återkommer. Harkel och hostningar har jag inte…