Dagarna går med lite av varje … Denna vecka har jag ovanligt mycket program, förutom mitt loppis-pass brukar det inte vara så många andra aktiviteter. I måndags var jag ”Hos Anna” , så heter hennes salong! Och nöjd blev jag, som vanligt! På tisdagen träffade jag ett glatt gäng pensionärer från Örebro som hade ett gemensamt, de hade alla finska rötter! Jag halkade med på ett bananskal för att jag talat om för vår ordförande att jag gärna ville få chans att prata lite finska! Gänget fick en jättefin guidning av vår hembygdsgård, på finska, då vår PRO-förening har Eero som ordförande! Som avslutning på besöket intogs fika och då…

Regnperioden verkar ha anlänt samtidigt som vi vänt blad i almanackan, som om den vill tala om att september betyder höst.. Åska och dunder, idag kryddad med hagelskur, de stackars blommor som fortfarande blommar så vackert i trädgårdarna är snart chanslösa att överleva. Nå, allt är relativt, tur man inte är på Bahamas! Innan regnen såg det ut såhär i skogen.. gott om svampar, ätliga och icke ätliga. Den här såg ganska trist ut vid första ögonkastet, men när jag väl orkade kröka rygg och vända på svampen så såg jag att det ju faktiskt var en blodriska, i mitt tycke en delikatess! Här en annan riska, skäggriska, titta på…

Svamphundar känner jag några, de är duktiga på att nosa fram skogens läckerheter och hjälper sin husse eller matte att hitta de bästa svampställena. Jag testade en höst att försöka lära Blinka nosa fram kantarell, men självklart valde jag ett år när kantarellen var sällsynt och min flicka rätt ointresserad… Det blev mao ingen succé och med en matte som inte har så mycket till tålamod så blev det ingen karriär som svamphund för Blinka. Häromdagen irrade hela flocken inklusive katterna ut i närskogen… Glad Torsten med svansen käckt på svaj! Och här står Astrid och nosar..på vad? Kan det vara på en blodriska? En alldeles förträfflig matsvamp! Jag hittade…

Förra veckan började ett nytt äventyrsprogram på kanal 5, nämligen Över Atlanten. I programmet ska några kändisar, inte helt bekväma med sjölivet korsa Atlanten, alltså inte vilken liten pöl som helst. De har en yrkesskeppare ombord men måste själva arbeta under överresan som beräknas ta ett par veckor om allt går som planerat. Jag hade själv en tyvärr alltför kort seglingskarriär , men havet har jag alltid känt stor dragning till. Det var i början av 90-talet som min dåvarande man spontanköpte en liten segelbåt, dessutom på hösten när seglingssäsongen redan var över. Nå, då hade man något att se fram emot följande sommar så vintern spenderades med att gå…