Bloggen
-
Robo-cops?…..nej men Robo-cats!
Ibland är mina två katter rätt billiga ifall någon skulle vilja köpa dem… Dom är som småbarn, sötast när dom sussar sött i sin korg! För sanningen är att så här på vintern blir de rastlösa och klättrar över högt och lågt, klöser på möbler, vägrar gå ut för att göra sina behov och resultatet blir precis det motsatta mot vad man tänkt sig, nämligen att katter skapar trivsel! Syskonbråk förekommer också, den ena sjasar bort den andra från matskålen, de fräser så pälstussar ryker, jag vill ju bara att dom ska kramas (som i den bästa av världar) I morse läser jag i tidningen om hur man utvecklar ny…
-
Andmatning och annat trams
Jag minns hur man i ungdomens dagar raljerade om gamla tanter som matade änder i parken…. Nu har jag själv blivit den tanten…det är ju så kallt om de små simtårna! Det blev i det närmaste slagsmål när brödbitarna singlade ner.. Var tog tjejerna vägen, bara killarna som roffar åt sig! Bah! När vi traskade vidare i det underbara men något kylslagna vintervädret fick jag se något märkligt på den knallblå himlen! Någon måste ha roat sig i ett flygplan eller ? Nästan ogörligt att fota rakt motsols! Men kul ser det onekligen ut! En rejäl snöhög, men vad jag ville visa var……bänken! Inte mycket syns av den idag.. En…
-
Åter till verkligheten
Hej alla glada bloggvänner! Det var länge sen! Min kompis åkte visserligen redan hemåt igår morse, men jag har så svårt att landa i den bistra kalla verkligheten efter många dagars trevlig samvaro! Det är inte alla förunnat att återfinna gamla vänner som visar sig vara precis ”som förr”, där man hittar tråden och plockar upp den och märker att varken man själv, kompisen eller relationen har förändrats. Självklart hade vi mycket att ta igen, konstigt vore väl annars då vi inte umgåtts på över tjugo år, och minnet spelar allt spratt när man försöker komma ihåg namnen på gamla gemensamma vänner och arbetskamrater som man tappat kontakten med. Men…
-
Fryslortar är vi allihopa…
Nu har värsta kylan släppt, och jag måste erkänna att jag inte längre tål kyla som går nerom 15 grader! 18 köldgrader hade vi när det var som kallast, och min stackars kamera klagade över behandlingen den fick, att behöva följa med ut och dessutom orka veva igång.. Men det var så vansinnigt vackert så jag bad snällt att den skulle orka starta zoom och motor, och även om det var segt så funkade det. Här vid ån var det öppet vatten för bara ett par dagar sedan.. När jag zoomar ännu mer ser man hur isen faktiskt fryser! Som mjuka fjädrar möter vassa knivar, har du något bra ord…











