Robo-cops?…..nej men Robo-cats!

Ibland är mina två katter rätt billiga ifall någon skulle vilja köpa dem…

Dom är som småbarn, sötast när dom sussar sött i sin korg!

För sanningen är att så här på vintern blir de rastlösa och klättrar över högt och lågt, klöser på möbler, vägrar gå ut för att göra sina behov och resultatet blir precis det motsatta mot vad man tänkt sig, nämligen att katter skapar trivsel!

Syskonbråk förekommer också, den ena sjasar bort den andra från matskålen, de fräser så pälstussar ryker, jag vill ju bara att dom ska kramas (som i den bästa av världar)

I morse läser jag i tidningen om hur man utvecklar ny välfärdsteknik inom bl.a äldrevården

Titta vilken skönhet, en robot-katt!

Flera kommuner testar nu dessa gosedjur i demensvården.

De små missarna som inte kan gå men som spinner och jamar sprider trygghet bland de boende och minskar stressen.

Först tyckte jag det var ganska sorgligt att riktiga djur ska ersättas med robotar, men när jag läste mer och tänkte till så var inte idén så tokig.
För levande djur kräver omvårdnad de också, och alla dementa är inte enbart positiva utan kan få ett utbrott och kasta katten all världens väg…
Personalen kan ju också vara allergisk mot pälsdjur, något som tyvärr är vanligt nuförtiden.

Så nu tänker jag istället att om man kan minska på medicinering och öka de äldres välmående med en liten kurrande kisse i knäet, då har jag inga betänkligheter!
Dessutom ville allas vår 106-åriga bloggande Dagny genast ha en egen, hon blev med andra ord vrålförjust!

Själv behåller jag mina levande pälsklingar….för trots mitt gnäll så älskar jag ju dem så mycket!

2

9 Comments:

  1. Är ingen katt- och hundmänniska, så jag skulle nog tillhöra den gruppen patienter som skulle slänga iväg djuret.
    Man har ju även försökt med hundar och vietnamesiska grisar – levande varianter alltså – i demensvården. Med bra resultat har jag förstått. Allt som gör de äldres liv drägligare ska testas, absolut!

  2. Jag svär rätt ofta över alla kattussar som virvlar runt fötterna på oss och alla katthår som finns överallt även om inte katterna är närvarande när håren upptäcks i mat, på bestick och i kastruller för att inte tala om att jag själv ser ut som en katt med gles päls. Jag har en hel del svarta kläder och då syns spåren efter den lilla och den store katten väldigt väl. De här klistriga borstarna hjälper kanske en liten stund men snart nog är jag mer eller mindre täckt av katthår igen. Det räcker med att klia eller klappa så yr det hår. Kamma och borsta lönar sig inte tyvärr – fritt från katthår blir det inte.
    Faktiskt så rök våra katter ihop häromdan men det är första gången jag ser något sånt mellan dem och jag tror inte det var nåt större allvar i det heller, kanske mer på skoj.
    Snoozen går ut och gör sina behov, han skulle inte nedlåta sig att gör dem i lådan, medan Mumlan är en van användare av lådan eftersom hon tidigare varit innekatt. Är det kallt ute går inte Mumlan ut alls men är det lite mildare så nog vill hon ut några gånger om dan hon med. Många gånger kommer hon in och går raka vägen på lådan och gör sina behov där.
    I förrgår gick Snoozen ut på morgonen vid åtta och han var inte in en enda gång under dan så när kvällen kom började vi bli riktigt oroliga. Jag var ute och lockade flera gånger men ingen katt. Till sist kom han i alla fall. Han var lite knepig och ville inte ens ha mat – det hör till ovanligheterna. Men efter några timmar inne så tog jag fram frysta räkor som jag tinade i mikron och DÅ ville han minsann ha och efter det blev han sig själv igen.
    Nä, jag skulle inte vilja mista mina lurvtussar för de är då för mysiga ändå.
    Kramen.

  3. Kan förstå att du kan bli irriterad på katterna men katter är ju personliga och låter inte någon bestämma över dem. Och när de nu är innekatter men kan gå ut när andan faller på så väljer de ju att inte frysa och stannar inne. Men säkert blir de rastlösa.

    Min ena dotter som är fysioterapeut (det hette tidigare sjukgymnast) har med sin hund, Curre, en labrador till jobbet och han är en vårdhund. Utbildad för att vara med de äldre där de flesta är dementa. Många av dem har haft en hund eller katt tidigare och ser fram emot att Curre kommer. Honom slänger man liksom inte iväg. Vad gäller allergier så är det få gamla som är allergiska. Man har också sett positiva effekter av minskad medicinering till de boende där Curre är med i vården. Några katter har jag inte sett här. Vad gäller konstgjorda djur är jag kanske mer tveksam….TRor då en hund är bättre. (Curre är utbildad för ändamålet.och har klarat sitt test. Dock på andra försöket.
    Kram och natti.

  4. Vem skulle inte bli rastlös om man inte ville/kunde gå ut:)

    Där mor bor finns rediga katter o vi som har hundar tar alltid dem med när vi hälsar på. De som bor där älskar det. Här finns ju folk som kan ge djuren mat o så vidare. Ingen är allergisk.

    Jag har ju min tjej med på jobbet, hon skapar en god stämning där också. Hon bemöts som vilken arbetskamrat som helst :) någon allergi har jag inte stött på, när jag får besök möter jag upp dem i annat rum. Fast de flesta vill ändå gå in och hälsa på fröken när de kommer.

    Ha en fin dag.
    Kramiz

  5. Jag läser mellan raderna där i början, aldrig någonsin skulle du kunna göra dig av med två friska katter. Det är inte lätt att aktivera dem om vintern, här duger det med aktivtetsbanan jag köpte till Busan då hon var liten, den leker hon ff med medans Elvis inte bryr sig ett dugg om den. Några tomma större pappkartonger att ge sig på finns också. Men det är mest Busan som är trött på vintern, Elvis går ut flera små korta stunder varje dag, sen sover han mest. Busan attackerar honom med jämna mellanrum, kom an då…. ändå så åker hon på däng varje gång…. som tur är inte så hårt utan på lek…men det låter som blodigt allvar ibland. Tja idag kanske det smälter undan lite, för tungt var det att skotta fram gångarna igen. Nu blir det promenad innan jobb. Ha en bra tisdag med dina fina goa pälsälsklingar! Kram

  6. För en som älskar (och tål!) djur går ju inget upp mot den äkta varan. Men idén är inte dum alls, tycker jag. :-)

  7. Djurens förmåga att skapa välmående hos människor i alla åldrar är ju fantastisk. Visst önskar man att det fick finnas äkta vara på äldreboenden, men när det av olika orsaker inte går så är säkert en robotkatt ett okej alternativ. Skötseln av eventuella djur ser jag nog som ytterligare ett arbetstillfälle, tänker på alla ungdomar som så gärna vill jobba med djur.
    Mina föräldrars katt har gjort underverk för dem, den var egentligen min brorsons men han har lämnat över äganderätten. Som tur är!

  8. Ja, det är inte roligt att vara katt just nu … Sixten sover mest och sen blänger han på mig, precis som det är mitt fel att snön ligger djup utanför dörren :)
    Tror nog att robotkatter (eller något annat robotdjur) kan vara ett trevligt sällskap för en gammal och dement människa som inte klarar att ta hand om ett “äkta” djur.
    Kram

  9. Haha, ja nog kan man bli rätt trött både på sina djur och sina barn men mest älskar man dem och vill inte vara utan dem :D Nu har jag varken hundar eller ungar hemma längre och trots att jag saknar dem väldigt så är det ganska skönt att få göra som man vill.
    Jag kan mycket väl förstå att det känns bra att krama en spinnande robotkatt. När inte de levande djuren är tillgänliga kan det duga med en soffkudde eller en filt. Det känns alltid bra att krama något mjukt när man känner vemod eller saknad. Jag tror nog att de flesta av oss någon gång har tagit en kudde och hållt hårt intill oss. Kanske omedvetet men ändå en liten tröst.
    Kram

Kommentera