Denna dag, den 14 oktober har ett annorlunda namn , Calixtusdagen, läste jag i morse. Då ska man vända blicken upp mot skyn på kala trädtoppar och inse att det är första vinterdagen! Ja i alla fall om man följer en urgammal tradition från tiden när man bara hade två årstider, sommar och vinter… Alltid kul att lära sig något nytt Nu ser man också tydligt hur många skatbon björkarna inhyser. Kala rönnar bär ännu på otroliga mängder fågelmat…eller varför inte människomat… Jag har läst mycket om rönnbärens förträfflighet i höst, och vänner har berättat att de äter några bär varje dag, c-vitaminrika som de är. Här är vi ute…

De senaste veckorna har jag blivit en hejare på att knapra mat med framtänderna… 😆 ..men nu är det strax dags igen för ett tandläkarebesök, närmare bestämt imorgon! Huruvida det innebär att jag äntligen får de kronor som gör att jag kan äta normalt eller ej återstår att se. Det beror väl på passformen det.. Jag har varit så avslappnad när jag sluppit tänka på eländet, men igår började jag inse vad som väntade och igår kväll när jag låg och läste en jätte-jätte-bra bok så kommer jag till stycket: ”-Beredd? säger sjuksköterskan. Jochum nickar. Tången sticker lodrät och orubblig upp ur munnen och nickar den med. Sjuksköterskan fattar tag…

Det var en lämplig rubrik för denna söndag! Jag vaknade nämligen halv elva! Då grälade katterna på mig, bet mig i tårna och jamade ynkligt. Blinka däremot, hon låg o sov på söta örat…precis som matte! Ute blåste orkanvindar…fel fel, så kan man inte säga efter alla katastroforkaner som drabbat olika delar av världen, låt mig istället säga att det blåste rejält! Över ett par veckor har det stått en säck med solrosfrön på min farstubro, ”i väntan på” att fågelmatningssäsongen ska starta. Och nog var det hög tid nu…jag skämdes för jag kunde tänka mig hur de små fåglarna satt i buskarna och skakade av kyla och grälade på…