Ja så känner jag mig nuförtiden, jag är stelare än ett kylskåp, en telefonstolpe, ja kalla det vad du vill! Varför? Jo dels är min kropp rätt söndervärkt av artros, men, huvudanledningen stavas: SKITVINTER! Jag vill ju kunna susa fram på sparken, ta långa lugna sparktag, stå upp och gliiiida fram i snön… Som denna vinter ser ut står min stackars kompis och rostar på gården.. snorhalt efter alla temperaturväxlingar men ändå fullt med grus och sand under ett tunt snölager. Min gång blir stel, jag spänner hela kroppen, tar inte ut stegen utan trippar fram som en pingvin.. och det gillar inte min rygg! Igår kväll när jag tittade…

Vilket mörker! Evinnerliga regn och rusk, så här ser det ut när vi går ut på gården efter klockan sex. Snart är vattenpussarna så stora att Blinka kan simma i dem… Svampsäsongen har kommit igång, fyndet gjorde jag utanför mitt hus på gräsmattan som alldeles grön tittar fram! På hemväg från dagens byatur, så här ser skoterleden ut…ojne vojne Men, tro mig, när statistikerna ser tillbaka på årets vinter så har den varit perfekt, för slår man ihop tre veckors sträng kyla och sedan tre veckors plusgrader och tö, så blir ju medeltalet helt perfekt. Precis som om du stoppar ner foten i en hink iskallt vatten och den andra…

…så hade jag regnet till trots flaxat iväg uppåt norr för att gratulera.. ..en inte längre så liten Vanessa , mitt barnbarnsbarn i Falun som igår fyllde hela 4 år! Vilken tur att farmor bor på närmare håll så hon fick förmedla en grattiskram även från gammelfarmor! Tänk, det känns som igår när dottern ringde och sa att hon skulle bli farmor…och så är det fyra och ett halvt år sedan, :help: Själv har jag ägnat delar av denna söndag.. ..i en skrubb! , ja eller nästan. Jag har plockat upp skänkta kläder i nya lagret till vår behovsloppis Harmony. Vi huserar nu i vårdcentralens gamla lokaler som blev stående…

För första gången på flera månader klättrar solen såpass att den når över trädtopparna och lyser på farstubron på morgonen! Det minner mig om när jag på våren öppnar dörren, stiger ut på farstun och sätter mig på bänken, vänder upp ansiktet mot solen och njuter av morgonfikat till fågelkvitter! Astrid är mycket fundersam och tror inte ett dugg på att det är skönt ute! ..medan Torsten är mycket modigare och utforskar gården mest varje dag.. Själv har jag en viktig roll att fylla i katternas liv, att öppna konservburkar! Fast det slipper man numera när portionspåsen är uppfunnen 😀 Jag har funderat så det knakar om jag ska erkänna…