Varje gång vi åker in till Ludvika så passerar vi Dan Anderssons Luossa-stugan med bara ett par kilometer… Och när var vi här senast? Tja, kanske tio år sedan! Men i fredags slog vi till, ställde oss på bromsen och tog avfarten som först leder till Finngammelgården som består av en samling gamla byggnader. Jag bara älskar vingliga gamla gärdesgårdar! Här står det gamla finnpörtet, med förklaringen ”bostad åt en fattig familj under 1700-talet. Byggnaden saknade från början fönster, istället hade man skjutluckor för öppna gluggar”. Bland annat Dunder-Kalle som föddes så sent som 1875 bodde i huset. Bredvid pörtet har vi Svenskstugan. Så småningom övergav finnarna sin östeuropeiska byggnadskultur…

Efter fredagens fina väder kom så regnet Idag har det aldrig varit ljust en gång, bara grått och trist Det har blivit mycket soffhäng.. ..och Rambo försöker lära sig reglerna i storslalom nu när alpina säsongen kommit igång! 🙂 Vi har förstås lagat god mat, bland annat en nostalgi-doftande Biff Rydberg. Ta en rejäl skiva entrecote, smeta på dijonsenap på ena sidan,doppa i finhackad lök, sedan i vetemjöl, stek ca 4 minuter per sida.Saftigt och gott! ”Lite roar småbarn” finns det visst ett ordspråk som säger.. 😆 ..ibland går det uppåt väggarna, i synnerhet när en fluga letat sig in i vägglampetten! Han förgyller verkligen tillvaron för oss, det kommer…

Vad gör man när regnet för andra dagen i rad står som spön i backen? Inte ens hunden vill vara ute i ”hundvädret” utan ger mig förebrående blickar.. Jo, då skickar man Blinka ut på jobb med husse, hon hade till och med fått följa med in på ett kundbesök igår! Men, inte hjälpte det, snarare tvärtom, hon stal de presumtiva kundernas uppmärksamhet så istället för att lyssna på Hasses argumentation så gullade dom med Blinka , resultat = 0 affär 😕 Här hemma skulle fick jag istället den höga äran att underhålla ett stycke kattunge som var piggast i landet! Vattendroppar är något nytt och spännande, Rambo har en…

Det stora vemodet rullar in… Hösten hittills har ju varit fantastisk, men nu är det dystra gråtunga skyar, kala nakna träd och vattenpölar som dominerar. På loppisen senast hittade jag en liten häftad bok som heter Vardagsdikter från Säfsen. Dikterna är skrivna av Helga Andersson, säfsing som började dikta 1967 Kyrkoherde Ivar Tångheden skriver i förordet: Hennes diktkonst präglas av kärlek till det idoga folket i Säfsbygden och den vackra naturen med dess skogar, sjöar och berg. Dikterna har ett budskap till alla att slå vakt om de värden som finns i den egna hembygden och värna om det som är vackert och ädelt bland människorna. Jag har ”bildsatt” hennes…