Förra veckan.. Kommer från biblan till parkeringen vid Konsum där jag skulle möta min älskling. Hör hans whiskybas långt innan jag ser honom, gapande i mobilen, som vanligt.. När jag närmar mig säger han:”Nä, nu kommer tanten, 😮 nu ska vi in o handla” Visserligen kallar jag mig för ”finnkäringen på nätet” men tant…? Och visst, jag kallar honom för ”gubben”, då skulle jag alltså vara ”gumman” då.. Undrar vad jag egentligen skulle föredra? Jo, ”Här kommer kvinnan i mitt liv!” Haha Ägnat oss åt lite höst-pyssel. Jag är ju inte den pyssligaste typen direkt, inte som t.ex min dotter som har nya projekt på gång hela tiden..knappt hinner målarfärgen…

Första ”arbetsveckan” är avslutad. Visst är det en del rutiner som måste sätta sig bättre här hemma, och visst var jag trött igår kväll, för trött för att ens diska middagsdisken, men nu har jag några lediga dagar framför mig. Det är ju inte själva ”arbetet” jag blir trött av, utan att jag varje dag ska prestera något, dvs stiga upp i tid, ta mig till jobbet och sedan hem igen. Låter knäppt, men alla som varit hemma långtidssjukskrivna vet vad jag pratar om… Smolk i bägaren är att biblioteket jag arbetstränar på är nedläggningshotat redan vid årsskiftet! Igår kväll hade ett 70-tal hyresgäster möte angående detta. Personalen är orolig…

Min entré i bokvärlden gick inte spårlöst förbi… Gick där i lugn och ro bland hyllorna.. Hittar en avdelning för böcker om hembygden.. Börjar bläddra bland böckerna och.. BRAK!!! Ett av hyllplanen ger efter och åker ner, alla böcker likaså.. Där står jag i den efterföljande tystnaden, rodnande, ser mig omkring, gosch, vad har jag nu ställt till med.. Bibliotekarien kommer till undsättning, jag plockar upp böckerna som ligger utspridda på golvet huller-om-buller Vi försöker med gemensamma krafter få hyllan på plats med hjälp av en hammare.. Nej, det gick inte.. Så nu har jag möblerat om på biblan… hembygdslitteraturen står numera på ett nytt ställe.. Det var första dagen..med…

Vi kan väl inte påstå att vädret var det bästa på 80-årskalaset… I det närmaste orkanvindar blandat med regnstänk och lite sol mellan varven. Men vad gjorde det? Partytältsplanerna blev inställda men vi samsades på den inglasade altanen…ja alla utom storrökarna förstås.. Jubilaren var på ett strålande humör och sken i kapp med solstrålarna när hon fick se att samtliga barn, barnbarn och barnbarnsbarn fanns på plats! Och så vi ”ingifta” förstås! Men nu är Loppan och jag slutkörda… Hon fick lära känna både nya miljöer och nya människor, ca 50 styckna…och jag känner mig också som en urvriden trasa, men det är säkert meningen efter ett stort kalas! Stöp…