Jag läste i morse att man idag firar Hundens Dag. I min almanacka är varje dag hundens dag! Antalet hundraser är stort… Själv har jag inte erfarenhet av så många raser. Som barn hade jag inga hundar i mitt liv, varken i min egen familj eller mina kompisars. Det var inte vanligt att man hade hund om man bodde i lägenhet mitt i stan. Över huvudtaget hade jag inte mycket kontakt med djur, de första jag lärde mig tycka mycket om var kossorna på bondgården som låg bredvid den nybyggda förorten där mamma, mormor och jag bosatte oss när jag var åtta år gammal. Jag lärde mig namnen på alla…

På vår morgonrunda försöker Daniel göra sig osynlig för mig och kameran bakom skogens minsta rönn. Han är inte alls en sån linslus som Blinka var. Fortsätter jaga honom med kameran, men han gäckar mig! Till sist tröttnar han och låter mig knäppa ett foto så vi kan gå vidare… Jag tror minsann rallarrosen är på rymmen och tänker ta sig över vägen! Jag har på intet sätt slutat fota blommor ifall ni undrar över avsaknaden av blomster i bloggen. Nu konserverar jag alla blombilder för kommande behov! Andra konserverar bär och frukt och grönsaker för att äta under den långa vintern, jag magasinerar mina blomfoton till dagar då inte…

Det är grönt och skönt här mitt i spenaten Tungan rätt i mun när man ska hålla balansen på spången Jodå, finnkäringen var med, liksom Daniel som bara hade ett mål, framåt i högsta speed! Jag lade ut den fina kylmattan jag fick av bloggkompisen Anki och en liten handduk för komfort. Men Torsten, tror du att den är till dig? Ja tydligen är det så….Daniel verkar inte alls begripa vilken skön svalka som erbjöds… Livet är lite märkligt ändå, idag dök det upp ett gammalt minne på bloggen, ett foto på Daniel och mig när jag hälsar på i Falun 2011! Som att jag redan då tyckte vi hörde…